Österrike-Sverige ikväll. EM-kval i fotboll. Ödesmatch? Inte enligt Janne Andersson, svensk förbundskapten. Inget är kört och inget är klart oavsett resultat, hörde jag honom säga i en tv-intervju. Och det har han ju rätt i, rent matematiskt. Men så finns den förbannade realismen. Den säger att om Sverige skulle förlora ikväll, ja då kan vi nog glömma ytterligare ett mästerskap. Nu tror jag - hör och häpna - inte det blir så. För omväxlings skull känner jag optimism. Försiktig, men dock.
*. *. *
Visst kan Sverige lugga Österrike på poäng? Visst borde det vara dags för Isak att göra mål även i landslaget? För Kulusevski att leva upp till sitt renommé? För Andersson själv att få en gnutta flax med marginalerna? Jord i lommorna, som han hade i början av sin tid som boss. Inte är väl svensk fotboll helt tappad och hopplöst förlorad? Österrike är bra numera men nånting säger mig att Sverige har liknande potential i grunden. 1-1 eller 2-2 bör vara möjligt - minst.
*. *. *
Reservation för det gamla vanliga förstås. Försvaret. Backlinjen. Förr stabilaste lagdelen, på sistone den darrigaste. Där måste det bli skärpning, annars går det åt pipsvängen. Såg någonstans att Janne Andersson tänker starta Martin Olsson på vänsterbacken. Djärvt om det är sant; Olsson nöter bänk i MFF, därifrån brukar det vara svårt att konservera en matchform. Å andra sidan har vi vårt målvaktsexempel. Robin Olsen. Han har nött bänk mer än de flesta - och förblivit landslagsklippa.
*. *. *
Några allmänna funderingar kring landslagsbehörighet. I förra veckan gjorde media ett stort nummer av att MFF-talangen Hugo Larsson kommit med i ”EM-truppen”. Det visade sig snart vara en sanning med grov modifikation. Larsson var med på några träningar, fick ett inhopp i reservernas uppvisningsmatch mot Nya Zeeland innan han (och ett par spelare till) knoppades av från det saken gällde. EM alltså. Bara lukta, inte smaka. Lite typiskt svenskt. Bida sin tid, vänta ut ”di gamle”.
*. *. *
Aktuella - och värre - exempel på tankegodset finns i den svenska damfotbollen. Där ratades Häckens 19-åriga supertalang Rosa Kafaji i VM-truppen. En succévår med kontinuerlig speltid i allsvenskan hjälpte föga. En etablerad ikon, dubbelt så gammal, gick före. Trots efterhängsna skador och i princip noll spelade minuter. Kul för henne. Kul för alla som menar att förnyelse är av ondo. Själv tycker jag ungefär tvärtom. Den som kan prestera här och nu och med framtiden för sig ska lyftas, inte sänkas.
*. *. *
VM-resenärerna lär f ö erhålla vars 300 000 i startpengar. Tufft att tacka nej till frivilligt, jag fattar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar