I väntan på VM-finalen i fotboll några ord om gårdagens bronsmatch. Kroatien mot Marocko, 2-1. Ett fullständigt rättvist resultat, lite på tvärs med mina förhandsspekulationer. Jag trodde Marocko skulle brinna för medalj mer än Kroatien, att den gamla klyschan om vilja och klass skulle ge utslag. Fel, fel. Jag hade glömt det kroatiska dna:t. Bara för att man tog silver i förra VM:et släpper man inte ifrån sig ett brons fyra år senare. Inte frivilligt. Det är möjligt att Marocko ”brann” mer eller lika mycket - men Kroatien hade vinnarskallarna, stoltheten, fokuset. På spelet, inte på domsluten.
*. *. *
Där blev jag besviken på marockanerna. Att jaga domaren i flock, under såväl som efter matchen, var allt annat än snyggt. Ej heller motiverat, om nu dylikt beteende nånsin kan vara det. Visst fanns det situationer som fick även mig att undra om VAR stämplat ut - men då i båda straffområdena, jämnt fördelade. Synd att VM-turneringens gladaste överraskning valde att sluta som ”bad loser”. F ö såg jag matchen i kroatisk tv (och kroatiskt sällskap). Intressant samhällsorientering. Idel män i studion. Ingen Hanna Marklund, icke en skymt av kvotering. Sverige finns här, världen där ute. Det politiskt korrekta varierar.
*. *. *
Vem som bör lära av vem kan diskuteras. Eller också inte. Tycker man att jämställdhet inkluderar att (minst) lika många kvinnor som män måste befolka en tv-studio när det bjuds herrfotboll, ja då har alla andra länder väldigt mycket att lära av Sverige. Vad sen gäller själva fotbollen är det snarare tvärtom: Sveriges herrlandslag är inte riktigt där just nu. Inte med på VM, inte bra nog för att mäta sig med de bästa. Vad gör en lilleputtnation som Kroatien som inte Sverige klarar? Föds det bättre fotbollsspelare där? Varför då? Tränar de annorlunda? Handlar det om ledarskapskompetens? Enkelriktad satsning?
*. *. *
Jag menar, på damsidan är ju Sverige överlägset Kroatien. Så samma frågor kan egentligen ställas där - fast tvärtom. Kanske något för den blågula jämställdhetens ivrigaste förespråkare att ta fasta på. Fotboll som fotboll, liksom. Utförande och konkurrens irrelevant. En ganska avslappnad syn på världens största sport - dock illa förankrad i den verklighet som finns utanför vår egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar