Jag märker det själv då och då. Hur tangenterna triggar mig. Hur jag skriver först och tänker sen. Hur det fria ordet liksom driver bort snällismen. ”Du som är så snäll annars”, säger det käraste jag har. Barnen, barnbarnen. Deras tröst, min lycka. Till mitt försvar brukar jag dessutom veckla in mig i ett resonemang om att ”man är inte som man skriver, man är som man lever och lär”. Hållbart? Förhoppningsvis. Om inte finns det ett överflöd av ondskefulla människor bland skribenter.
*. *. *
Sådär ja. Får jag vara lite elak nu? Tack. Junior-VM i hockey, vad är grejen? Varför storsatsar SVT på ett sådant evenemang? Varför gastar Chris Härenstam i samma tonläge som vid fotbolls-VM nyligen? Varför gör Marie Lehmann lismande intervjuer så fort en match är över? Varför måste allt expertanalyseras ner i minsta detalj? När blev junioridrotten sååå STOR? Svar: aldrig. Alla sporter har juniormästerskap, blott hockeyn’s exponeras i tv. Vad denna favorisering beror på vet jag inte. Kanske nämnda medarbetares personliga tycke & smak. Kanske en vanföreställning om att hockey är större än fotboll, handboll, basket - när det i själva verket är tvärtom.
*. *. *
För undvikande av missförstånd: ungdomsidrott är positivt. Medryckande, upplyftande, ofta mer underhållande än vuxenidrott. Fråga mig som bevakat Lundaspelen i handboll och basket i tio års tid och säkerligen slösat med överorden. Lätt att gå i den fällan, jag vet. Och nej, jag missunnar inga hockeynördar återkommande högtidsstunder vid tv:n. Ställer mig bara frågande till ensidigheten. Det väldiga pådraget. Som om det var nåt alldeles särskilt med just hockeykillar i tonåren.
*. *. *
Igår var jag i Baltiskan och såg handbollsderbyt HK Malmö-Lugi. 34-30, klar och rejäl hemmaseger. Länge sen HK gav ett så starkt intryck - och Lugi ett så svagt. Båda lagen är indragna i ligans knivskarpa bottenstrid, Lugi mer oväntat än Malmö. Givet gårdagens insats - men också en del tidigare - har Lugi all anledning att se upp. Laget läcker, släpper in 30 plus allt som oftast. Märkligt kan tyckas; tränaren Nemanja Milosevic var själv en försvarsklippa av rang när det begav sig men det är inget han lyckats lära ut. Hans gamle polare från alla Lundaåren i H43 och Lugi Zoran Roganovic har f ö liknande problem som tränare för Guif. Läckage bakåt, krisläge i tabellen...
*. *. *
...och då kan man undra om försvarsspel är en mindre prioriterad del av handbollsutbildningen på Balkan. En tredje tränare i vår svenska liga med rötter därifrån är ju Marinko Kurtovic i RIK. Som ligger sist med mest insläppta mål av alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar