Fjärta, braka, fjärde raka

Ja, förlåt rubriken. Kunde inte låta bli. Som alla förstår talar jag om IFK Karlskrona i handbollsallsvenskan. 30-23 ikväll mot AIK, förlängd segersvit. Handboll är ta mig tusan en obegriplig sport. För några veckor sedan var jag på plats i Karlskrona och såg IFK förlora derbyt mot då obesegrade HFK. Sen dess har lagen spelat vardera fyra matcher. IFK har vunnit alla, HFK inte någon. Okej, IFK har haft dubbelmöten mot AIK och Rimbo, jumbon och nästjumbon i tabellen. HFK har dubblat mot topplagen Amo och Skånela. Skillnad på svårighetsgrad, absolut. Men ändå. Ingen vettig människa kan ha anat den här utvecklingen. Ingen ovettig heller.

*. *. *

IFK har plötsligt fått viss marginal till det där nedflyttningsstrecket alla (jodå, även jag) tog för givet att man skulle få kriga kring. Inget är klart, tuffa matcher väntar, och gud förbjude att IFK får hybris. Så här långt har man dock - givet alla förhandstips - gjort det sensationellt bra. IFK har inte seriens bredaste trupp och definitivt inte seriens tjockaste plånbok, men man får ut förbannat mycket av det lilla man har. Tränaren heter Stefan Wall, fråga mig inte vem han är ty det vet jag icke. Av resultaten att döma verkar han vara rätt man för IFK och det är ju ändå huvudsaken. Laget rymmer många doldisar - om man nu inte är IFK-nörd som jag - jämte några få (halv)kändisar.

*. *. *

Till den senare kategorin hör Daniel Steen med mångårigt förflutet i Amo. Spelmotor, straffskytt, ikväll tolv mål på kontot. Gamle Malmötalangen Viktor Grevstad är en annan betydelsefull IFK-profil. 28 fyllda nu, levererar stadigt. Duktigt målvaktspar har man också: Flamur Gerbeshi/Albin Jonasson. Får se om det räcker till nytt kontrakt i slutänden, djärvare än så vågar jag inte vara. Trots allt.

*. *. *

HFK tänkte jag egentligen förbigå med tystnad. För att inte skriva nåt dumt. Men lagets senaste prestationer ska min själ inte sopas under någon matta. 21-34 igår mot Amo, i nåt som skulle föreställa seriefinal. 2-11 efter en kvart. Va’faan är det? Hur kan ett lag bara kraschlanda så som HFK gjort efter derbyvinsten mot IFK? Ta hemmamatchen mot Amo som följde direkt efter. Ledning 24-16 halvvägs in i andra halvlek, 29 lika vid full tid. Alla lag kan klappa igenom - men de gedigna lagen studsar tillbaka. HFK har inte rest sig än. Drömmen om ligan är slagen i spillror, elva raka segrar i serieupptakten dolde bräckligheten. Det tar emot att säga - men grattis Amo; ligastatus äntligen uppnådd.