Full omgång i handbollsligan igår. Ovanligt. Med full omgång alltså. Splittring ligger i tiden, tv-bolagens inflytande gör väl sitt till där. Ovanligt också med den aktuella tabellsituationen: HK Malmö ligger sist. Jumbo, nedflyttningshotat. Har såvitt jag vet aldrig hänt under klubbens alla år i ligan. Tvärtom. HKM har i princip alltid tillhört övre halvan, nästan alltid gått till slutspel. Någon gång varit äckligt nära det där man sjunger om i sin eviga kampsång: SM-guldet. Vad har hänt? Endast de initierade vet, men utifrån sett tycks förklaringen enkel. Dagens lag är inte bättre. Man har de tio poäng man förtjänar, varken mer eller mindre.
*. *. *
Framför HKM ligger ett helt koppel av lag på elva eller tolv poäng, så kört är det ju inte. Tio omgångar återstår, utrymme för eventuell upprustning av spelartruppen kommer under VM-uppehållet i januari. Om nu HKM har lust och råd att gå den vägen. Eller om kassan sinat och glöden falnat...vilket förvisso vore begripligt med tanke på det klena allmänintresset för handboll i Malmö. Det finns gränser, även för idéburna eldsjälar. Äventyrlig idé i längden förresten. Detta att bygga elitlag helt och hållet på ”köpeklossar” utifrån. Stjärnor som kommer och går, ingen grund som kompenserar för bräckligheten.
*. *. *
Igår föll HKM i Ystad. 19-26. Ledde dock 9-7 i paus, orkade en halv match. Typiskt för ett lag som får slita hårt på en tunn numerär. Som har viljan men fattas kvalitén. Tränarsidan kan jag inte uttala mig om, konstaterar bara att nye Sätherström inte fått resultaten med sig. Däremot har han fått Birthe Hansson med sig på sistone. ”Buttan” kallad, närmast legend inom damhandbollen. Nu inkallad av HK Malmö som en sorts extraresurs i tränarstaben. Återstår att se om åtgärden ger effekt, hittills icke en tendens. Föga förvånande; det är trots allt på planen matcherna avgörs. Med befintligt material, så att säga.
*. *. *
Själv såg jag toppmötet Kristianstad-Sävehof. Målkalas, 33-37. Svårt att inte bli imponerad av Partillelaget. Så skadedrabbat, så många unga spelare. Ändå så tydligt bättre än Kristianstad. Juvelen i kronan: 17-årige färöingen Oli Mittun. Kusin till etablerade men just nu skadade Sävehofstjärnan Skipagötu. Ser likadan ut, spelar samma oortodoxa typ av handboll. Alltså, vad är det för talanger man får fram på Färöarna? Svenska ligan står handfallen...
*. *. *
...och så fick Christoffer Brännberger blått kort. Igår, som så många gånger förr. Exakt vad han gjorde i Önnereds match mot Hallby vet jag inte, men nåt grovt regelvidrigt förstås. Annars får man liksom inte blått. Rött brukar räcka länge. Jag har alltid sagt att hopplösa fall inte finns, men Brännberger balanserar faan på gränsen. Han har nyligen kommit tillbaka från en lång avstängning, nu väntar av allt att döma ytterligare en. Och nej, det går inte att skylla på ungdomligt oförstånd; killen fyller 32 om någon vecka. Hallby vann f ö 25-23, min specielle favorit Hampus Dahlgren gjorde elva av målen. Heja Ronneby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar