”Sverige är ett litet land”. Påståendet ligger högt på floskelbarometern, används gärna som alibi för tillkortakommanden i internationellt idrottsutbyte. Eller föralldel omvänt: för att göra stora prestationer större. Som i alla floskler lämnar sanningshalten en del i övrigt att önska. Sverige är absolut litet jämfört med vissa länder - men också förbannat stort jämfört med vissa andra. Kroatien t ex. En befolkningsmängd på cirka fyra miljoner, långtifrån hälften av Sveriges. Ändå dubbelt så bra i fotboll. Minst.
*. *. *
Vad sådant beror på kan man fundera över tills sista kossan råmat - utan att komma på svaret. Jag konstaterar bara att Kroatien är i semifinal i fotbolls-VM. Igen. Inte ens Brasilien - där talar vi stort land - kunde lösa den kroatiska gåtan. Gårdagens kvartsfinal var grym, i alla avseenden alldeles underbar. Om man nu höll på Kroatien, vill säga. Vilket tiotusentals Malmöbor med rötterna just där så klart gjorde. Jag gladdes med dem. Jublade med dem. Grät med mitt lilla barnbarn som alltid haft väldigt klart för sig att hon är halvkroat; inte för inte kunde hon säga Hajduk Split innan hon sa Malmö FF. Igår, under det avgörande straffdramat, var hon inte halv kroat. Hon var hel.
*. *. *
Först Japan. Sedan Brasilien. En outsider. En av de tyngsta förhandsfavoriterna. Straffavgörande båda gångerna. Klart att Kroatien haft tur. Marginaler på sin sida. Annars går man inte segrande ur sådana matcher. Igår var respasset riktigt nära: tre minuter kvar av förlängningen när Petkovic, gud vet hur, fick in kvitteringen till 1-1. En chock som brassarna - tror jag - tog med sig in i straffläggningen. Där kroaterna, precis som mot Japan, var desto säkrare. Scenerna efteråt...ja, vad säger man? Att fotbollen är en kraft av religiösa dimensioner. Slår ut förståndet, välkomnar galenskapen. Om det är mentalt gyttjebad eller mentalt reningsbad vete faan. Jag bryr mig inte, jag ger mig hän.
* * *
Adlar man fotbollsgenier i Kroatien? Antagligen inte. Om så vore borde Modric varit Sir Luka för länge sen. Spelare som han förgyller livet för oss som tittar på. Tack.
*. *. *
Den andra kvartsfinalen igår var på sitt sätt ännu värre vad gäller spänning och dramatik. Argentina-Nederländerna. 2-2 vid full tid efter nederländsk mirakelupphämtning från 0-2. Härenstam/Strömberg i högform, den senare måste satt personligt rekord i oartikulerat tjoande rakt ut i rutan. Mycket underhållande tv. Nå. Argentina tog sig samman, vann straffläggningen. Och blir därmed nästa ”omöjliga” utmaning för Kroatien. Tur det är några dagar kvar till semifinal. Återhämtning krävs. Inte bara för dig och mig och barnbarnet, mest tänker jag på den stackars domaren som försökte skipa rättvisa i Argentinamatchen. 14 gula kort gick åt. Inte ett enda rött. Vilket bara kan tolkas som att domaren bestämt sig för att vara flat, förlåt snäll. Det är trots allt jul snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar