32 var kallade. Åtta är kvar, 24 i minne. Fotbolls-VM 2022 går mot ett avgörande, nästa vecka kan värdlandet ropa: Qatar, vi har ett resultat! Om man nu gör den typen av utrop i qatarisk tv. Vilket jag betvivlar. Starkt. Fotboll i världen är liksom inte Mello i Sverige, det vore som att jämföra en ocean med en ankdamm. Eller en atlantångare med en Blekingeeka. Slut på ovidkommande utflykter i ”Christian Olsson-träsket”, över till landet som förgyllt denna VM-fest. Marocko.
*. *. *
Jag blev själaglad igår när marockanerna gjorde narr av spanjorerna i åttondelen. Ja ja, meningen var förstås den motsatta. Som alltid när Spanien är part i målet. Inte låna ut bollen, bara flytta den runt runt i egna laget. Sidled, bakled, klockorna stannar-led. Få motståndaren att se dum ut. Åtminstone hopplöst underlägsen. Hörde jag rätt ”vann” Spanien bollinnehavet med 80-20 eller liknande. Totalt ointressant, så länge effektivitet inte ingår i spelsystemet blir siffrorna bara fernissa. Marocko gjorde faan mer imponerande fotboll av sina tjugo procent. Kunde/borde avgjort i ordinarie tid, hade de vassaste chanserna. Men tog sedan straffarna ”blankt”! 3-0! Ömsesidig chock, skilda skäl.
*. *. *
För VM-fotbollen i stort är det positivt med Marocko’s historiska inbrytning bland kvartsfinalister. Mer av samma blir i längden föga upphetsande utanför ”familjen”. Nu försvann förvisso några av stammisarna i förtid: Tyskland, Belgien, Spanien, Italien som inte ens kvalade in. Men sju stora nationer hänger med, så här ser kvartsfinalerna ut: Nederländerna-Argentina, Brasilien-Kroatien, Frankrike-England, Portugal-Marocko. Be mig inte tippa. Men får jag önska - och det får man visst i juletid - säger jag Kroatien-Marocko i final. Långsökt? Förmodligen. Trångsynt? Det bjuder jag på. Snart nog skingras dimmorna, till dess kan man leka fritt i fotbollens namn.
*. *. *
En till sak om all idrott. Det finns, vad jag vet, ingen tvingande regel om att ”alltid göra sitt bästa”. Självklarheter skrivs liksom inte in i regelverk. Fotbolls-VM i Qatar har dock visat att det kanske behövs. Ingen ska inbilla mig att resultaten i sista gruppspelsomgången hade blivit som de blev om alla lag gjort sitt bästa. För att vinna alltså. Inte för att förlora, bara för att marginaler och moral tillät det i vissa fall. Jag kan förstå att man sneglar mot gynnsam lottning när det egna avancemanget är klart, att man spelar för att uppnå det resultat som passar ens syften. Sånt har hänt förr på VM. Men ädelt är det inte, snarare äckligt. Det finns alltid en tredje part som antingen drabbas eller gynnas...
*. *. *
...förutom den inbyggda självrisken då. Spanien valde Marocko (före Kroatien) i åttondelen, gav bort gruppsegern till Japan. Svårt att tycka synd om ett lag som utmanar ödet - och fair play-begreppet - på det sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar