Nye MFF-tränaren Henrik Rydström har presenterat sig, så att säga offentligt. Han tycker inte om SD. Uttalandet som sådant (Sydsvenskan nyligen) kan förefalla ofarligt, miljoner människor i det här landet avskyr faktiskt SD. Någon miljon dyrkar dock partiet, däribland ett okänt men betydande antal MFF-sympatisörer. De känner sig trampade på nu. Mobbade av ”sin egen” tränare. Rätt eller fel? Delikat fråga, svårt att vara kategorisk. Vad man kan konstatera är att Rydström inte är som andra fotbollstränare; han pratar tydligare och mer, gärna om politik och annat utanför ”boxen”. Men detta är knappast någon nyhet, den som följt Henrik Rydström under Kalmaråren vet att han profilerat sig just så. Och kommit undan med det.
*. *. *
Jag är inte helt säker på att han gör det i Malmö. Reaktionerna på ”SD-utspelet” tyder på att Rydström kan få det hett om öronen. Själv är jag lite fundersam kring myten om hans frispråkighet. Håller den? Stämmer den? Finns det gränser även för Henrik Rydström? Jo, det gör ju det. Han pratar öppet och ogenerat om politiken, har aldrig stuckit under stol med att han är socialdemokrat. Vad han inte pratar öppet och ogenerat om är det andra tabuområdet för fotbollstränare. Den egna lönen. Den eventuella sign on-bonusen vid miljöbyte. Där är det locket på. Affärshemligheter. Inget som någon annan har med att göra. Kruxet - specifikt för Rydström - är att väldigt många menar att fotbollstränare inte har med någon annans politiska uppfattning att göra.
*. *. *
För övrigt mår jag bättre nu. Nästan bra, om jag anstränger mig för att inte känna efter. Man får ge det lite tid bara. Det som förr gick över på en dag eller två går numera över på en vecka eller tre. Så länge det överhuvudtaget går över. Meddelar detta mest för att lugna oroliga sympatisörer. Har nämligen märkt att blogginlägg om min sviktande hälsa genererar fler ”klick” än alla djupanalyser av futtigheter typ VM i fotboll. Kanske för att så många kan skriva om det ena - men blott jag om det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar