Premiären av fotbollsallsvenskan 2022 överstökad. Åtta matcher utspridda på tre dagar. Inte ett enda kryss, bara vinnare och förlorare. Vissa favoriter som höll, andra som föll. En kul upptakt i det stora hela - utom kanske för alla som ”oddsat”. Vem såg en 2:a på Elfsborg-Mjällby? 2:an på Norrköping-Varberg? Att Häcken skulle göra fyra mål på traditionellt försvarsstarka AIK? Knappast någon som tror sig ha koll på läget, vågar jag påstå.
*. *. *
Min egen premiärranson stannade vid fyra matcher. Man kan inte se allt, mentalhygienen måste vårdas. MFF-matchen i Kalmar såg jag förstås. En torftig tillställning tyvärr, faktiskt minst upphetsande av ”mina fyra”. MFF övertygade i ett enda avseende: man vann 1-0. Målet av Kiese Thelin, vem annars. Spelet var dock som planen. Ojämnt, knöligt, fläckvis uselt. Att ta tre poäng när inte mycket stämmer brukar kallas styrkebesked, så trots allt var det väl det. Och försvaret var stabilt, Hadzikadunic’s comeback ett ”blått” glädjeämne. Men nog hade jag större utbyte av Hammarby-Helsingborg (2-1). För att inte tala om Häcken-AIK. 4-2 blev det där, rena målfyrverkeriet.
*. *. *
Inga växlar på en enstaka match - men Häcken såg väldigt intressant ut. Några nya ansikten som imponerade stort, ett gammalt som gjorde tre av målen. Jeremejeff, nämligen. Snacka om rivstart i skytteligan. AIK kände jag inte riktigt igen. Den sårbarheten i backlinjen, de bolltappen i äventyrliga situationer...nytt för i år, långt från det gamla vanliga ”Gnaget”. Men som sagt, en match, inget mönster.
* * *
En tränarskandal bjöds också i premiären. Den stod Norrköpings Rikard Norling för helt ogenerat. I lagets förlustmatch mot Varberg (0-1) bytte han in en spelare efter cirka timmen spelad - för att 20 minuter senare byta ut samma spelare sedan denne råkat begå ett misstag. En tränare som agerar så skämmer inte ut sin spelare, han skämmer ut sig själv. Rött kort på Norling, gärna följt av entledigande.
*. *. *
Ikväll har jag sett Mjällby besegra Elfsborg med 2-0. Premiäromgångens verkliga knall, får man väl ändå säga. Moro var mannen; gjorde 1-0 själv, prickade Löfquist’s skalle till tvåan. Skolboksmål, båda. Mjällby spelade utstuderat smart och disciplinerat, den briljante spanjoren Gracia höll ihop defensiven. Och domaren var snäll, icke att förglömma. Det fanns lägen - framförallt ett i första halvlek - som doftade Elfsborgsstraff lång väg, men där signalen uteblev. Man får inte vara enögd, då kan man bli kallad sillastrybare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar