Jaha. Så var julen äntligen över. Den varar ju till påsk enligt en känd trudelutt i vishäftet. Och påsk är det nu. Veckan lång och lite till. Då ska man vara Glad. Till skillnad från vid julen då man ska vara God. Ack ja, dessa hälsningsfraser. ”Ha en fin dag” icke att förglömma. Duger året runt, används som ett slags artighetsreflex kända och okända människor emellan. Okej för mig, alternativet hade varit värre. ”Ha en kass dag”, typ. Sur jul. Svart påsk. Visst, verkligheten ter sig säkert så för många men enskilda öden har aldrig varit norm för allmänna uttryckssätt. Lyckligtvis, får man ändå säga.
*. *. *
Idag är det skär torsdag. Sorglöshetens dag, som vi sa förr på Sydis. Eller sa gjorde vi kanske inte, vi visade i handling. Skärtorsdagen var det nämligen personalfest i grafikerfamiljen. Av en anledning: ingen tidningsutgivning på långfredan, inga jobbförpliktelser på torsdagskvällen. Det blev som det måste bli: kosläpp i mänsklig förpackning. Årlig tradition. Väldigt kul, såvitt jag kan minnas. Vi var unga, åtminstone relativt. Vi var inte riktigt kloka, särskilt inte under rusets inflytande. Vissa slogs. Somliga kramade andras fruar mer än sin egen. Alla sjöng, om än i olika tonarter och skilda volymer. Alla dansade, om än i varierande former av intimitet. Och inte en jävel hade hört talas om Putin.
*. *. *
Krig förekom säkert. Men längre bort. I en annan del av världen, utanför vår intressesfär. Skärtorsdag var fest, punkt. Funderar på om samma gällt idag. Nu när kriget kommit nära. Nu när Putin hotar hela världsfreden. Svaret är ja, förstås. Fest är fasans motgift. Ruggiga despoter bästa alibit för uppsluppet umgänge i folkliga led. Jag tror faktiskt vi festat loss värre än nånsin, om vi fått chansen ikväll. Men tyvärr. Tiderna förändras, inget är som förr. Grafikerna har gjort sitt som homogen yrkesgrupp, underlaget för skärtorsdagsklassikerns bevarande försvann i en teknikutveckling. Blott en sak är sig lik: det kommer ingen tidning i morgon.
*. *. *
Glad, god och fin påsk där ute. Glöm nu inte de bevingade ledorden från Sydisgrafikernas glansdagar: man kan ha roligt utan mat. Källa: Kjell Dyberg, älskad sätterichef när det begav sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar