MFF-Elfsborg 1-1. En enstaka match, glömd om ett halvår när allsvenskan ska summeras. Men här och nu det gamla vanliga tramset: sågen, buropen, stå-till-svars-intervjuerna i tv. MFF vann ju inte. MFF spelade varken skjortan eller brallan av Elfsborg. MFF gjorde liksom inte beställningsjobbet. Som om fotbollen någonsin varit så enkel att matcher kan vinnas på beställning. Som jag skrivit många gånger förr: MFF får skylla sig själv att kravbilden ser ut som den gör. Stöddighet finns så att säga i klubbens egen dna-profil. Styrkan och svagheten i samma påse; guld tar man, silver får man, devisen var sliten redan på Kristers & Bosses tid. Obs, ingen kritik, mer ett konstaterande. I det stora hela har ”varumärket” tjänat MFF väl, statistiken talar. Jubelvrålen trumfar busvisslingarna, vinstprocenten utklassar missräkningarna.
*. *. *
Delad pott igår kändes ganska rättvist. MFF hade mer boll, men Elfsborg gjorde vettigare saker med den. Matchkvaliten blandad. Aldrig särskilt hög dock. Två starka allsvenska lag som delvis tar ut varann, då blir det sällan roligare än såhär. En glimt av godis var förstås MFF:s 1-0-mål. Birmancevic med klacken på Berget’s perfekta inspel. Elfsborgs kvittering inte fullt lika elegant: Simon Olsson i öppen bur sedan MFF-försvaret gått bort sig. Mot slutet verkade Elfsborg mest nöjt med en poäng. Begripligt, laget gick ju lottlöst från premiären. Samtidigt kanske tur för MFF. Så länge Elfsborg hade anfallsmodet i behåll levde MFF farligt, det var mitt intryck. Värd att nämna: Hugo Larsson, 17. Kom in direkt efter paus för Adi Nalic och gjorde det jättebra. Här har MFF ett framtidskapital att vårda ömt.
*. *. *
Från MFF är steget inte särskilt långt till Patrik Winqvist. Mannen har ju ett förflutet i den himmelsblå ungdomsakademin. Senare blev han huvudtränare i Trelleborgs FF och profilerade sig då som ”coachen i t-shirt”. Storm, hagel eller snöyra; Winqvist höll fast vid kortärmat och nådde kufstatus på kuppen. Idag är han assisterande tränare i Mjällby. Fortfarande i kortärmad tröja - men med breddad repertoar i sättet att bete sig. Winqvist slår frivolter. Inför jublande fans när Mjällby vunnit. Vilket laget gjort två gånger av två möjliga så här långt. Låt mig bara säga att jag ogillar Winqvists nya gimmick. Flodhästar får gärna dansa balett, det är inte det. Men när en assisterande tränare stjäl uppmärksamhet och jubel från dem som förtjänar detta - spelarna! - ja, då blir det för mycket.
*. *. *
Hur gör karl’n när Mjällby förlorar? Baklängesvoltar? Kryper? Krälar runt i sitt eget nedslagsmärke? Är det inte tränare som predikar att laget är större än jaget? Winqvist bör besinna sig. Fotboll är fotboll, buskis är buskis. Sällan mötas de tu i en lycklig kombo. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar