Boll, blod & vatten

Malmö-Ystad eller Mjällby-Sirius? Handboll eller fotboll? Två lockelser på en och samma gång i gårdagens tv-utbud, val ett oundvikligt måste. Det blev fotboll. Mjällby AIF, Blekinges stolthet. Blod före vatten. Fast då och då med ett getöga på ”paddan” för att inte helt missa händelseutvecklingen i Baltiska hallen.

*. *. *

Mjällby-Sirius 3-0. Två matcher i en, så att säga. Första halvlek plågsamt usel, långt ifrån vad som normalt förknippas med allsvensk klass. Andra bättre, framförallt från Mjällbys sida. Kanske för att en diskutabel - möjligen helt felaktig - straff precis innan paus gav den boost laget behövde. Siriusmålvakten hade f ö inte kunnat undgå att rädda straffen om han stått kvar på linjen - Löfquist’s boll var varken hård eller välriktad men förvisso god nog; keepern hade redan gått å lagt sig i högerhörnet. Jag trodde att ett retat Sirius skulle komma igen. Flytta fram, höja sig i spelet, visa varför man trots allt tagit sju poäng på de tre första matcherna. Så blev det aldrig.

*. *. *

Laget som höjde sig i andra halvlek var alltså Mjällby. Jesper Gustavsson, den lille arbetsmyran, drog in 2-0 med en oanad rökare nästan i krysset. Till sin egen förvåning, misstänker jag. Gustavsson gör otroligt mycket på en fotbollsplan - men mål? Nja, ytterst sällan. Särskilt inte såna här rariteter. Jag blev uppriktigt glad för hans skull. Och direkt upprymd en stund senare när 3-0 punkterade matchen. Det målet gjordes nämligen av nigerianen Silas. Killen som fick löpa gatlopp på sociala medier när han presenterades som nyförvärv inför säsongen. Ålder, bakgrund, fotbollsmeriter; allt ifrågasattes i ett äckeldrev bortom all anständighet.

*. *. *

Svinhugg går igen är ett gammalt mustigt uttryck för revansch. Vet inte om Silas har hört talas om det. Förmodligen inte. Men själv kom jag osökt att tänka på det när han gjorde sitt första allsvenska mål. Och i det stora hela såg han ut som en spännande forwardstyp. Smidig, snabb. Tuff, ibland kanske onödigt opolerad. Vass på huvet: en praktnick i stolpen fick målställningen att darra. Silas och Mjällby kan nog bli en bra kombo vad det lider, början lovade mer...

*. *. *

...och i Baltiska hallen tog handbollssäsongen slut för HK Malmö. 26-28 mot Ystads IF, 1-3 i matchserien och respass i kvartsfinalen för tredje året i rad. Inte mycket att säga om. YIF är i grunden ett bättre lag än HK. Har lite mer spets, lite fler alternativ. Och en Kim Andersson som med sin blotta uppenbarelse gör skillnad. Vad som händer med HK Malmö framöver återstår att se. Läget just nu känns något svävande. Tränare Tönnesen tackar för sig efter sex år, enligt mig med all heder i behåll. Flera profilerade spelare lämnar och måste - om möjligt - ersättas. Orkar klubbordförande Rasmusson fortsätta sjunga om det där SM-guldet som aldrig tycks bli verklighet?