Danmark-Frankrike 29-30. ”Sticka in näsan” anses vara en dygd i handboll. Sticka ut hakan är väl i så fall en synd. Danmark gjorde det igår kväll; satte sina ess på läktaren, bad om stryk. Och fick det. Effekterna blev omfattande. Frankrike, inte Danmark, vann gruppen. Frankrike, inte Danmark, blir Sveriges motståndare i semifinalen. Island, som ”behövde” dansk seger, slogs ut. Obs, allt detta är konstateranden, ingen kritik mot Danmark. Var och en är sig själv närmast, även i idrottens värld. Inte minst där kanske.
*. *. *
Ett redan semifinalklart Danmark valde alltså att vila fixstjärnorna Mikkel Hansen och Mathias Gidsel (bland flera). Länge såg det ut att kvitta. Ersättarna skötte sig utmärkt, gjorde mål på löpande band. Förödande blev däremot att Danmark valde att också vila sin normala spelmetodik. Den som brukar involvera kanterna. Nu knappt ett utspel på hela matchen, särskilt inte åt vänster. Där saknades Hansen något enormt. Mittsex en annan minusfaktor i skicklige Saugstrup’s frånvaro. Ändå ledde Danmark matchen i cirka 50 minuter, som mest med sex bollar. I väntan på det oundvikliga.
*. *. *
En fransk målvaktsräddning, tänker jag på då. Förr eller senare måste ju en sådan komma - och gudarna ska veta att det dröjde. Men mer behövdes inte. Ett par parader av Gerard, lite dansk oskärpa sista tio. Frankrike bjöds in och gjorde en - Frankrike. Den här förmågan att liksom sega sig ikapp, att aldrig ge upp. Typiskt franskt, man har sett det så många gånger. Sen kan man fundera över om det gått mot ett ”normalt” Danmark. Förmodligen inte. Tufft för Island som faktiskt utklassade detta Frankrike för några dar sen - i slutänden till ingen nytta. Självförvållat dock, inte pga danskt svek.
*. *. *
Sverige-Frankrike i ena semin. Danmark-Spanien i den andra. Upplagt för en fin fredagkväll vid tv:n. Inga nya covidfall nu, tack. Över 100 hittills i turneringen räcker. Sveriges chanser att nå final? Inte obefintliga, skulle jag säga. En dags extra återhämtning jämfört med fransmännen. God och stabil form, som det verkar. Den roliga Norgehistorien i ryggen. Det gäller förstås att knäcka den franska koden: ge dem icke fingret ty då tar de näven. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar