torsdag 20 januari 2022

Beskt och blandat från vrakhyllan

Vrak igår, människa idag. Lite som en pånyttfödelse faktiskt. Allt relaterat till mitt besök på vårdcentralen i förrgår. Två sprutor - dos 3 mot covid respektive influensavaccin - plus astmakontroll kan låta som en harmlös prövning. Och det är det ju också, i en värld full av riktiga kriser och problem. Men på ett personligt plan: faan vad jag blev sjuk. Däckad, knockad, utslagen. Misstänker att det var kombon. En timmes astmakontroll frestar på; andas in, andas ut, så mycket luft du förmår i nåt som liknar ett blåsinstrument. Om och om och om igen. Med en andningshämmande klämma för näsan. Och direkt på detta de två sprutorna. Klart att en sliten kropp reagerar. Att man spyr å sånt dan efter. Skönt att det är över. Ren befrielse. Nog av självupptaget tjafs - för den här gången.

*. *. *

Bonke Innocent har lämnat MFF. Väntat men vemodigt. Bonke stannade i 4,5 år, en lång tid i dagens fotboll. Givet omständigheterna blev han min specielle favorit. Inte många klarar att ta sig upp från botten av en frysbox till att bli respekterad A-lagsspelare. Bonke gjorde. Tyst och försynt, lojal och professionell i alla lägen. Egentligen borde han få ett stort och personligt avtack inför fansen, men så blir det tydligen inte. Bonke Innocent lär redan vara på plats i Frankrike där hans fotbollsäventyr fortsätter. Lycka till.

*. *. *

Anel Ahmedhodzic däremot. Omgärdad av flyttrykten i ett par års tid men såvitt jag vet fortfarande kvar i MFF. Vill ingen ha honom? Vill han - läs hans agenter - ha för mycket betalt? Pågår budgivning? Exakt vad är det som hängt upp sig? Den som avvaktar får se, men nog börjar Anelföljetongen likna ett mysterium. Själv funderar jag på vad är det för fel med att spela ut karriären i MFF. Di har bra betalt där också, har jag hört. Plus en social trygghet som inte alltid är så given utomlands.

*. *. *

Läget i Mjällby AIF? Bekymmersamt, skulle jag säga. Ny tränare - igen. Andreas Brännström, en man med blandade meriter. Många och tunga spelarförluster: Carl-Johan Eriksson, Max Watson, Joel Nilsson, Amin Sarr för att bara nämna några. Inget nytt, frånsett en ny lånespelare från MFF:s överskottslager. Noah Eile, back. Tufft för Mjällby att konkurrera på marknaden, det förstår jag. Men vill man överleva som allsvensk klubb finns inget val: spelartruppen måste spetsas. Och visst fick man väl en hygglig slant för målvaktsfantomen Eriksson - även om han såldes till Skottland?

*. *. *

I eftermiddag: handboll. Sverige-Ryssland i EM. Hög tid för lite målvaktsspel i det svenska laget. Som nu utarmats på en tredje spelare. Niclas Ekberg är den senaste som testat positivt för covid, dock utan att uppvisa några särskilda sjukdomssymptom. Det är en märklig tid vi lever i, elitidrottare inte minst. EM-handbollen blir på det sättet svårbedömd, ”positiva tester” stjäl fokus från både resultat och underhållningsvärde. Förhoppningsvis har inblandade lag drabbats ungefär lika, annars upphör det där som brukar kallas sportslig rättvisa. Om nu sådant har betydelse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar