Sverige-Frankrike 34-33. Puh vilken pärs. Det borde det inte blivit. Sverige hade ju vad Frankrike saknade: målvaktsspel. Särskilt i första halvlek där Palicka inte bara räddade mängder av skott, han gjorde dessutom mål. Tre gånger om i tom bur! Kanske tog han ut sig på kuppen för efter paus sjönk han ner i ”fransk” klass och byttes ut. För att komma tillbaka på slutet och briljera med två direkt avgörande räddningar. Andreas Palicka, en av hjältarna denna kväll. En annan var Jim Gottfridsson. Ystadsonen överträffade nästan sig själv, definitivt överträffade han alla andra spelare på banan. Nio egna mål, rader av assists, hjärnan bakom allt. Jag hävdar att Gottfridsson är den bäste svenske idrottsman alla kategorier som aldrig fått hålla ett tal på Idrottsgalan. Hög tid!
*. *. *
Med Wanne spärrad pga positivt covidtest kom Lucas Pellas in i truppen lagom till semifinalen. Succé det med. Pellas tog över straffskyttet, satte fem av fem. Plus ytterligare två mål. Hans gamle lagkamrat i Lugi Kalle Wallinius måste också framhållas. Fyra mål på kort tid, i blott tionde landskampen. Starkt. Lägg till Carlsbogård’s imponerande insats och alla utstickare från det blågula kollektivet är nämnda. Om jag nu inte glömmer någon i pur upphetsning. Det fanns förvisso sådant som var mindre bra. Försvarsspelet i andra halvlek. Bristen på kantutspel, inte ett enda till höger. Oförmågan att stänga matchen trots att nästan alla skott var lika med mål. Frankrikes målvaktsspel under all kritik alltså, ändå hotfullt jämnt i slutskedet. Tack Palicka att vi slapp en gastkramande förlängning.
*. *. *
Spanien-Danmark 29-25. Jo min själ, det gick att besegra Danmark. Jag skrev bestämt något annat tidigare under turneringen. Men så kan det gå när man lurar sig själv - vilket jag menar att Danmark gjorde när man ”bad” om Spanien i semifinalen. Att sätta sina tre viktigaste spelare på läktaren (istället för på bänken) så som man gjorde mot Frankrike häromdan var en provokation med inbyggd risk. Segersviten sattes på spel, rytmen stördes, matchen gavs mer eller mindre bort. Allt för att slippa (?) Sverige i semin, någon annan rimlig förklaring är svår att se. Fulspel har sitt pris, i det här fallet högt men rättvist. Samtidigt min fulla respekt för Spanien. Taktiskt drivet, otroligt svårt att bryta ner, två raka EM-guld av en anledning. Får se på söndag om Sverige lyckas sätta stopp för ett tredje. Inte omöjligt, som det känns precis nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar