Sverige-Tjeckien 27-27. Ett mål från sorti. En poäng utan målvaktsspel. Sverige är vidare till EM-handbollens huvudrunda - och efter att ha sovit på saken begriper jag fortfarande inte hur det gick till. Bonnröta låter som en rimligare förklaring än övertygande spel. Sverige fick t ex sex straffar i andra halvlek, Tjeckien ingen. Jag menar att det säger mer om domarinsatsen än om skilda nivåer på lagens regelförseelser. Där var det jämnt skägg. Till allmän förvåning gick en av straffarna dessutom i repris. Annars så säkre Hampus Wanne brände den första men bjöds på en ny chans för att en tjeck passerat en i sammanhanget förbjuden linje. Ett annorlunda domslut som simsalabim förvandlade bom till mål.
*. *. *
Wanne ska ha cred för sitt straffskytte. Starkt att hålla fokus när man i övrigt är helt utanför spelet. Icke en kontring, icke ett kantutspel; sällan eller aldrig har väl målsprutan Wanne varit mer ”off” än såhär. Inte hans fel förstås. Snarare lagets. Det är något med spelmetodik och coaching som inte funkar. I kombination kanske med ett påläst motstånd. Tjeckien är ingen A-nation i handboll, har inte varit på länge. Men bra nog för att matcha ett Sverige som famlar efter förlorad form och struktur. Och efter målvaktsräddningar, inte minst. På den posten var det fullskalig kollaps igår. Allt slank in, även skäligen enkla skott. Märkligt att se. Ännu märkligare att Sverige undvek förlust.
*. *. *
Ljusglimtar fanns förstås. Viljan var intakt. Försvarsspelet förbättrat jämfört med senast. Bergendahl en otippad förgrundsfigur i den delen, bra även framåt. Sandell gjorde fyra mål tidigt i matchen, såg ut att ha sin dag. Men föll sedan offer för oförklarlig coaching: bänkad, avkyld. Precis som Gottfridsson f ö. Vilket jag möjligen kan förstå. När Gottfridsson väl var på banan körde han fast allt som oftast. Hittade inga passningsvägar, inget tempo. Vågar jag ens viska vad jag tror? Att han saknar Stycket. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar