Sevärd dokumentär på SVT Play: ”När världen kom till Ronneby”. Gjord av den förträfflige Tom Alandh, handlar om en närmast explosionsartad befolkningsökning relaterad till invandring. Hur Ronneby på kort tid förändrats från slumrande idyll till slamrande krutdurk. Runt 29000 människor bor i kommunen, oklart hur många på centralorten. Nästan var fjärde invånare är dock, som det heter, av utländsk härkomst. Flertalet utomeuropéer, däribland en betydande andel syrier från den s k flyktingvågen 2015. Man kan onekligen fundera över proportionerna. Varför en relativt liten medelklasskommun som Ronneby ska ta emot tusentals flyktingar och vissa andra mer välmående kommuner inga alls. Vad är det för ”fördelningspolitik”? Vad är det för solidaritet?
*. *. *
Där blir dokumentären svaret skyldig. Men annars är den öppen med allt. Om tryggheten som försvann, om kriminaliteten som kom. Om de våldsamma konflikterna mellan olika grupperingar av nyanlända, om de besinningslösa vandaliseringarna i centrala Ronneby. Om en underdimensionerad och maktlös lokalpolis, tagen på sängen av ”tillväxten”. Första halvan av dokumentären skulle funka utmärkt som valfilm för SD - men Alandh är förstås för klok för att gå i den fällan. Alla kommer till tals: infödda äldre Ronnebybor som sörjer sin förlorade stad, invandrade människor som uttrycker tacksamhet över en ny chans i livet. Allt är inte ”vi” och ”dom”, inte svart eller vitt. Mot slutet anar man ett litet, litet stråk av försoning och framtidshopp. Samtidigt: man behöver inte vara Sverigedemokrat för att förstå problemen med det förvandlade Ronneby, det räcker länge att vara en reflekterande människa.
*. *. *
Jag har själv besökt Ronneby vid ett flertal tillfällen. Spelat fotboll på Brunnsvallen när jag var ung och bodde i Karlskrona ett par mil bort. Lallat runt på Tosia Bonnada’n, stadens mytomspunna marknad. På senare år mellanlandat för vidare transport norrut; Tingsryd, fiske. Mysiga lilla Ronneby, så lätt att ta till sitt hjärta. En stad där alla känner alla, eller åtminstone känner till alla. Inte längre - men tills ganska nyligen. Går det då att försvara tanken på en generös invandringspolitik efter att ha sett dokumentären? Samvetsfråga. Men jo, självklart går det. Fast inte om småkommuner ska överbelastas eller utsättas för omstörtande experiment. Då blir det som i Ronneby. Kris och kaos, sorg och skam. Minnen av det som var, fruktan för det som är. Politikerna bär ansvaret, knappast invandrare generellt. Bara den klick som ödelägger all tillit människor emellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar