Inte ofta man ser krigsrubriker i Sydsvenskan. Ett undantag dock idag. ”Jimmie Åkesson kaosets segerherre” vrålar tidningen över ett helt uppslag. Hade jag inte vetat bättre skulle jag trott att Sydis blivit ett propagandaorgan för SD. Men så är det nog inte, så råkar det nog bara bli. Man kan aldrig vara helt säker i tider som dessa; normaliseringsvågen sköljer liksom över Åkesson och hans parti, medierna medverkar mer eller mindre medvetet. Samtidigt blir vi som avskyr SD:s politiska tankegods allt färre, snart nog får vi kanske be om ursäkt för vår existens.
*. *. *
Nå. Bortsett från rubrikformat och det propagandaliknande anslaget i stort är jag beredd att hålla med Sydsvenskan - i sak. SD kom onekligen ut som vinnare från veckans skandalartade riksdagskaos. Partiet fick igenom den förändringsbudget man förhandlat fram tillsammans med ”pysslingarna” M och KD. Partiet fick sitt främsta hatobjekt - MP - att helt sonika lämna regeringen. Partiet som genom sin blotta existens är roten till demokratins sönderfall - tro mig, så här gick det inte till innan SD stövlade in i riksdagen - lät andra göra bort sig inför öppen ridå. Skickligt spelat, absolut. Säkert lönsamt i kommande opinionsmätningar - för att inte tala om nästa års val. 30 procent? Potentialen finns, det är bara att inse.
*. *. *
Såg förresten delar av SD:s landsmöte igår. SVT sänder ju, också det en del i normaliseringsprocessen. Mycket från talarstolen handlade om aktivt stöd till återvandring. Förmå invandrare att lämna landet, kort sagt. Särskilt sådana som i en SD-definition inte sköter sig. Arbetar, behärskar språket, omfamnar svensk kultur osv. Exakt hur dessa människor skall förpassas till forna hemländer framgick inte. Skeppas iväg? Flygas? Bruna bussar? Hursomhelst. Självbelåtenheten var översvallande bland partiets företrädare, segerruset gick genom rutan. Och då hade de inte sett dagens rubrik i Sydsvenskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar