Georgien-Sverige 2-0. Fiasko är ett fult ord, ibland använt utan täckning. Knappast ikväll; förlorar man en viktig VM-kvalmatch mot en av fotbollens C-nationer är det inget annat än just fiasko. Men all respekt för Georgien. Ett landslag utan stjärnor, utan vinnarkultur, utan erfarenhet av internationella mästerskap. Den här framgången var välförtjänt. Förvisso underlättad av ett svenskt försvarsspel bortom normal anständighet - och ett svenskt anfallsspel helt utan effektivitet. Känslan efterhand var att ett viljeladdat Georgien nästan inte kunde undgå att vinna.
*. *. *
Sverige startade med ”drömparet” Isak-Ibrahimovic på topp. Drömparet inom citat, eftersom endast experter och andra önsketänkare uttryckt sig så. Inte ett enda ifrågasättande någonstans (den här anspråkslösa bloggen räknas inte). Alla dansar Jannes dans, tar förbundskaptenen ut en 40-åring på bekostnad av en 20-åring är det inget diskussionsämne. Det är rätt. Nu säger jag inte att Zlatan gjorde en dålig match ikväll. Tvärtom - i första halvlek. Men gjorde han Isak bättre? Laget? Mycket begärt kanske, dock var det precis så tongångarna gick på förhand.
*. *. *
Vet inte om Isak saknade Kulusevski. Jag gjorde i alla fall. Fick faktiskt för mig att Isak kände mer respekt för sin nye anfallspartner än för motståndarna. Borta var den frejdige unge mannen som i lyckliga ögonblick påmint en del om just Zlatan - när Zlatan var i samma ålder. Länge sen. Förödande länge. Nästan tjugo år. Svårt att beställa ett ”klick” från det utgångsläget. Och i morgon får den ytterst ansvarige drömmaren - Janne Andersson - säkert sina fiskar varma i medierna. Efterkloka experter är inte att leka med. Synd bara att det måste gå åt helvete innan de vaknar.
*. *. *
Själv har jag stuckit ut hakan nu. Tänk om Sverige slår Spanien på söndag. Efter mål av Ibra och Isak. Uteslutet? Med den här matchen på näthinnan - ja. Men bollen är trots allt rund även i Utopia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar