Ledning 2-0, nytt allsvenskt kontrakt på fickan. I det läget föll Mjällby ihop som ett korthus i gårdagens match mot Sirius. Märkligt och inte så lite oroväckande inför fortsättningen. Vad hände med det annars så välorganiserade försvarsspelet? Stabiliteten, strukturen? Bollvinsterna, närkampsstyrkan, energin? Ärligt talat fattades detta under hela matchen, 2-0-läget var lycklig slump mer än frukten av något spelövertag. Sirius vände och vann 3-2 av en enkel anledning: man var det bättre laget. Markant bättre än Mjällby, framförallt i andra halvlek. På så vis skipades smärtsam rättvisa, det måste även en enögd betraktare tillstå.
*. *. *
En av de allra bästa i Uppsalalaget var Malmökillen Laorent Shabani, vingback till vänster. Vilket gav näring åt min gamla käpphäst om MFF:s oförmåga att behålla och förädla sina egna talanger. Shabani är blott ett exempel i mängden. Gårdagens one & only i Mjällby kan nämnas i samma andetag. Amin Sarr. Han är dock, till skillnad från Shabani, bara utlånad, inte dumpad för gott. Om MFF-ledningen såg Sarr’s fantastiska 2-0-mål igår borde de förstås jubla: grabben är vår, honom tar vi tillbaka! Att Sarr själv skulle värdera det förtroende han fått i Mjällby så högt att han önskar sig en permanent övergång är en fåfäng tanke - om än tröstefull att leka med.
*. *. *
Mjällby har de båda avsågade Ö-lagen kvar att möta. Tacksamt? Inte helt säkert. Östersund och Örebro kan spela avspänt, helt utan press. Mjällby å sin sida måste vinna åtminstone en av matcherna - 34 poäng räcker rimligen för att undvika kval - och ”måste” är alltid en lömsk ryggsäck i fotboll. Att lag som inte har nånting att spela för - typ Östersund och Örebro nu - skulle vara lätta offer känns dessutom som en förlegad myt, inget att ta fasta på. Och som Mjällby uppträdde mot Sirius blir varje match svårvunnen, det är den bistra sanningen. Pessimist? Jag? Inte alls. Innerst inne har jag gott hopp och god tro. Bara lite sargad övertygelse.
*. *. *
Årsbästa av MFF idag. 2-0 borta mot Göteborg, båda målen av gammeldansken Sören Rieks. Total kontroll matchen igenom. Och detta utan viktiga kuggar som Ahmedhodzic och Colak. Plus att Christiansen och Lewicki tvingades bryta tidigt pga lättare (?) skadekänningar. Inget spelade roll. Nalic och Rakip gjorde utmärkta inhopp, MFF fortsatte dominera. Länge sen jag såg laget genomföra en hel match så övertygande. Om det räcker till guld i slutändan återstår att se; Djurgården flåsar i nacken, allt är öppet. Först framåt lucia vet vi, årets allsvenska är ju ingen annan lik. Nu när det är som mest spännande stänger den f ö ner ett par veckor. Till förmån för VM-kval. Består vårt blågula landslag av allsvenska spelare? Det har jag tydligen missat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar