Östersund-Mjällby 0-2. Försenad avspark sedan Mjällbybussen råkat ut för en trafikincident på vintriga vägar. Förlängd match pga ihållande snöyra som krävde två spelavbrott - ett timslångt, ett kortare - för skottning och plogning. Detta var Norrland sen november och parodi på normal fotboll. Först vid 23-snåret ljöd en slutsignal - och då stod han där som matchhjälte, Mjällbys egen plog Jakob Bergström. Vem skulle göra båda målen om inte han?
*. *. *
Jag har skrivit det förr: det finns blott en Jakob Bergström i allsvenskan. Han, bara han, spelar som han pratar. Fritt ur hjärtat liksom. Rakt, krokigt, briljant, bedrövligt. Bergström blandar och ger, förställer sig aldrig, kämpar livet ur sig alltid. Snubblar på bollen som han snubblar på orden men kommer ut med hedern i behåll. Och dialekten; Bergström är karlskronit i grunden, herregud vad det hörs. Allsvenskans roligaste intervjuoffer, helt klart. Fotbollsmässigt är han som bäst under vidriga omständigheter, därför blev jag inte förvånad att just han avgjorde gårdagens match.
*. *. *
Med segern säkrade Mjällby kontraktet. Befriande skönt. Och förbannat bra gjort. Säsongen har kantats av tränarbyte och spelarturbulens, ett tag var det väldigt svårt att se ett lyckligt slut. Vändningen kom med Anders Torstensson som ny tränare - och vissa lätt provocerande förändringar i lagbygget. Stjärnor ut, arbetsmyror in, enkelt uttryckt. Eriksson tillbaka mellan stolparna, Amin Sarr och Elias Andersson som kvalitetshöjande lån. Trist för de som offrades - Löfquist, Blomqvist, Adu - men all min respekt för Torstenssons mod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar