Trogen mitt ursprung följer jag Karlskronalagen i handboll med obrutet intresse. Stämningsläget just nu är blandat: jag gläds med IFK, lider med HIF. Allt efter aktuella resultat och prestationer i respektive serie. Kan man inte få hela kakan får hälften vara gott nog, så att säga. IFK Karlskrona råkar ju dessutom vara min bättre hälft. Det var IFK som en gång i tiden ledde mig in på handbollsspåret, det var där jag fick mina första idoler. Lars Alexandersson, Inge Fredin, Ove Bark m fl. Smärtsamt längesen, men jag minns dem som igår. Min sympati för HIF Karlskrona är inte historiskt rotad på samma sätt, snarare bara geografiskt betingad. Allt från ”staun” har en vrå i mitt blekingska hjärta.
*. *. *
IFK ligger i division 1 numera. Nivå 3 i systemet. Inte så illa som det låter. Anrika IFK - alltjämt topp 15 i handbollens maratontabell - har haft sina hundår under 2000-talet. Vacklat på konkursens rand, tvångsdegraderats, varit i mörkaste källaren och vänt. Blivit frånsprunget och distanserat av HIF, tappat den förr så självklara positionen som bäst i stan. I det perspektivet känns division 1 ändå okej för IFK. Och som sagt, den här säsongen har börjat bra. Förrädiskt bra, misstänker jag. En enda förlust på sju matcher så här långt, tvåa i tabellen bakom minst lika anrika Drott. Allsvenskan i sikte? Nja, sakta i backarna...IFK har de svåra lagen kvar innan serien vänder.
*. *. *
Om man, som jag, bara kollar matchprotokollen ser IFK alltför tunt ut för att hålla i längden. Samma fyra spelare gör konstant 80 eller ibland närmare 90 procent av lagets alla mål (Malmösonen Victor Grevstad flest). Det tyder på två saker: vass topp, smal bredd. Ett lag som inte är riktigt komplett, framförallt inte med allsvenska mått. Ett lag som heller inte tål skador på någon i de fyras gäng. Chansen/risken till uppåtkval är dock inte orealistisk. Det ”skumma” med division 1 är ju farmarlagen, alltså ligaklubbarnas bilagor. Fem av tolv lag i IFK Karlskronas division 1-serie är av den typen och de deltar på sätt och vis utom tävlan. Får inte flyttas upp helt enkelt - två divisioner måste skilja till A-laget. Det innebär, teoretiskt, att IFK kan sluta åtta i serien och ändå få kvala. Mot t ex HIF, svindlande tanke.
*. *. *
Nu tror jag förstås inte att det ska behöva gå så galet för Karlskronas numera ledande handbollsklubb. Men nog anar man kris. Den stående målsättningen om ligacomeback har redan kraschat. Ett lag som förlorar sex av de tio första matcherna kan aldrig komma tillbaka i någon toppstrid. Min känsla är annars att HIF har allt som krävs för spel på högsta nivån. Sportchef (ikonen Tobias Karlsson), marknadsgrupp, visionär ledning, publik inte minst. Allt - utom ett fungerande lag. Vad sådant beror på vet jag inte, spelare för spelare ser det ju rätt starkt ut. Här och nu är det som det är: HIF Karlskrona är indraget i allsvenskans bottenstrid. Och möter närmast de tre topplagen på rad. Panik? Inte än kanske, men bra nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar