1999 inträffade det som inte kunde inträffa. MFF åkte ur allsvenskan. Stora, starka, osårbara MFF. Näst sist i sluttabellen, endast Djurgården under. Chockartat, ingen såg det komma, allra minst fotbollsvännerna i Malmö. Idag känner jag vibbar av -99 på IFK Göteborgs läge. Prekärt är det kanske inte. Än. Men bra nära. Till kvalstrecket skiljer någon enstaka poäng, till Örebro på direktdegradering förrädiska sex. Det kan snabbt halveras; Göteborg möter just Örebro härnäst, ödesmatch är inte för mycket sagt. Ej heller om den därpå följande mot Mjällby borta. Samtidigt ger det förstås Göteborg chansen att undvika olyckan av egen kraft. Men finns den kraften? Och hur kunde situationen överhuvudtaget uppstå?
*. *. *
IFK Göteborg - i modern tid Sveriges framgångsrikaste fotbollsklubb jämte MFF - nämndes med viss respekt inför den här säsongen. Satsningen var bländande och exklusiv. Slovakiske fixstjärnan Hamsik på ett kort gästspel under våren, därtill ett antal välmeriterade hemvändare till de man värvade redan i fjol. Räknat i antal landskamper tvivlar jag på att någon klubb (reservation för AIK) i årets allsvenska har en spelartrupp som matchar Göteborgs. Man kan fundera över priset på en sådan satsning - och konstatera att det blivit för högt, oavsett. Men borde inte klubben varslat faran innan man skred till verket? Wernbloom, Jakob Johansson, Sebastian Eriksson, Bjärsmyr, Wendt, Berg, Gustav Svensson...förlåt om jag glömt någon. Alla återvände från långa utlandskarriärer, ingen har gjort skillnad i positiv riktning. Ett par har redan tvingats sluta med sönderkörda kroppar. Andra är fotbollsmässigt märkta av det förflutna. Hinner inte med, saknar det sista. Berg undantagen liknar lagbygget mest en parad av slocknade stjärnor.
*. *. *
Ofta under säsongen har IFK Göteborg haft åtta 30-plussare i startelvan. Flertalet 35 plus. Rutin är bra, men då ska den helst sitta i någorlunda fräscha ben och skallar. Och balanseras mot yngre spelares entusiasm. Där har IFK Göteborg, så här långt, misslyckats kapitalt. Liksom i tränarfrågan. Rolle Nilsson fick kicken tidigt på säsongen, från sidan sett totalt obegripligt. Laget hade en enda förlust just då, i övrigt mest kryss fast med mersmak. In kom Mikael Stahre, även han en återvändare. På så vis lämplig i denna märkliga vurm för föredettingar. Resultatmässigt däremot olämplig, skulle det snart visa sig. Det är under Stahre IFK Göteborgs problem övergått i kris. Därmed inte sagt att just han bär skulden. Det vore att göra de ytterst ansvariga till offer: sportchef, klubbdirektör, ledning. Själv tror jag f ö fortfarande att IFK Göteborg rider ut stormen. Om inte får man väl snegla mot MFF-exemplet från -99. Det går att komma igen, katastrof är något helt annat än att åka ur allsvenskan i fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar