Besökte Tyskland igår. En snabbis. Avresa 06.00, hemma kl 15. Med bilen fylld av godsaker. Ett kärt gammalt nöje som legat nere pga pandemin - men som nu är tillgängligt igen. På vissa villkor förstås: covidpass krävs, munskydd likaså. Passet behövde jag aldrig visa. Annat med munskyddskravet i butikerna. Där är tyskarna kompromisslösa. Jag, min notoriske slarver, blev tillsagd på skarpen två gånger om. För användarfel. Jag hade ju skyddet så som det heter. För munnen. Dög inte. Upp över näsan gäller, det gjorde butikspersonal jävligt klart för mig. Ja ja, man får ta restriktionerna dit man kommer, inga problem. Omständigheterna fördubblar liksom nöjet. Man kan å ena sidan jubla över tyska priser på livets förfriskningar. Man kan å andra sidan prisa Sveriges linje på livets förgänglighet. Samtidigt.
*. *. *
Jag kom hem alldeles lagom för att se MFF:s match i Östersund. Ingen höjdare. Första halvlek riktig lågbudgetfotboll. Birmancevic lyckades dock få domaren att blåsa straff för en sökt ”fällning”, därav 1-0 till MFF i paus. Sen bytte Tomasson ut Bonke mot Nalic - och mer behövdes inte för att klasskillnaden mellan lagen skulle skina igenom. Nalic själv gjorde tvåan, Christiansen fastställde 3-0. MFF steppade upp, Östersund föll ihop. Och det kunde blivit mycket mer om inte Birmancevic varit så ego. Jag förstår om Colak blev förbannad - det såg så ut - när självklara passningar uteblev. Om Östersund tycker jag mest synd. Det var en vacker saga så länge den varade. Nu väntar superettan och en oviss vandring mot framtiden. Vart det tar vägen återstår att se - men direkt tillbaka till allsvenskan känns väldigt långsökt.
*. *. *
Idag söndag har jag avnjutit det så kallade sydkustderbyt mellan Mjällby och Kalmar. Två av allsvenskans formstarkaste lag, spänning att vänta. Men vad händer? Mjällby gör 1-0 i andra minuten. 2-0 i fjärde. Och 3-0 vid cirka tjugo. En otrolig matchupptakt, delvis förvisso relaterad till darrigt målvaktsspel i Kalmar. Mjällby vinner till slut med 4-0 och har fyra olika målskyttar: Joel Nilsson, Sarr, Elias Andersson, Bergström. Nollan bakåt blir den åttonde på raken. Den totala målskillnaden justerad från 13-19 till 22-19 bara på de tre senaste matcherna. 9-0 mot lag som Elfsborg, MFF och Kalmar! Förklara sånt den som kan. Själv hyllar jag lätt motvilligt nye tränaren Anders Torstensson. Han har valt den osentimentala linjen till förändring i Mjällby. Stjärnorna ut, doldisarna in. Slitvargar före finlirare.
*. *. *
Visst svider det lite att se ikonen Löfquist som bänknötare. Hemvändaren Andreas Blomqvist likaså. Prestigevärvningen Kofi Adu successivt utfasad i kylan, ”oumbärlige” Bergström mest inhoppare på sistone. Modigt av Torstensson. Känslomässigt problematiskt för oss som gillar Mjällby - men alldeles rätt, av resultaten att döma. Hoppas nu det håller vägen ut. Några poäng ytterligare krävs innan alla faror är över. Förskottsjubel ska man passa sig för, det kan alltför lätt fastna i halsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar