Förintelsekonferens i Malmö idag. Centrum oframkomligt. All busstrafik inställd. Flygtrafiken likaså, undantaget polishelikoptrar. Avspärrningar, säkerhetspådrag, blåljus, brandtal i slutna salonger. Går allt detta att ens ifrågasätta? Nej, inte om man inte vill bli kallad antisemit. Därför gör jag inte det. Ifrågasätter. Däremot funderar jag. Över nazismens förbrytelser mot det judiska folket - och det romska, icke att förglömma. Dödslägren. Gaskamrarna. Massavrättningarna. Mörkaste kapitlet i mänsklighetens historia, som statsminister Löfven brukar säga.
*. *. *
Jag funderar också över tidsperspektivet. Vi talar om cirka åttio år. Hur länge varar sorg och skam över det förflutna? Generation efter generation? I all evighet? Hur utbredd är antisemitismen idag i t ex Malmö? Tycker var och varannan människa illa om just judar? Har jag missat något? Är jag dum eller? Människorna som ligger mig närmast hjärtat är ju av judisk börd, jag borde ha märkt om de var utsatta för hat eller missaktning. Åtminstone borde de ha märkt det själva. Men nej, faktiskt inte. Opassande tankar, jag vet. Framförallt mitt under en förintelsekonferens.
*. *. *
Jo, judehat förekommer säkert. I vilken omfattning spelar egentligen ingen roll, varje fall är ett för mycket. Samma med arabhat. Blattehat. Svennehat. Existerar här och där, under den mänskliga värdigheten. Det ena hatet är inte värre än det andra - men det som riktas mot judar det kanske mest obegripliga. Ett folk som fallit offer för världshistoriens grymmaste illdåd, hur kan det bli hatat? Ens av ett fåtal idioter? Som sagt, många tankar medan Malmö håller stängt. Det bevingade uttrycket ”glömma och gå vidare” finns inte här, bara ”minnas och stanna kvar”. Jag är inte säker på att det gagnar saken.
*. *. *
Sverige-Grekland 2-0. Halvdan prestation, hellyckat resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar