Fotboll, handboll, hockey. Den tiden är här. Allt samtidigt, prioritering av nöden. För mig personligen inget problem. Hockeyn går bort. Ligan tuggar ju på i 52 omgångar, de första 40 är ointressanta. Jag menar utanför den trängre kretsen. Dit min morgontidnings hockeyredaktör så klart måste räknas. Vilket dock inte ursäktar den bisarra mängden av förhandsreportage om allt och alla i Malmö Redhawks. Man kan bli puckad för mindre. Och skitsur om man råkar gilla t ex handboll. Inte en rad om HK Malmö’s cupfiasko igår, inte ens resultatet: 33-30 borta mot Amo räckte alltså inte för att kompensera 28-32 från hemmamötet. Så var det klargjort, om än inte där det borde klargjorts. När MFF och Redhawks fått sitt blir det liksom inget spaltutrymme över för andra idrotter. En hårresande värdering av det breda läsarintresset.
*. *. *
Igår såg jag Kristianstad-Sävehof, handbollsligans ”lösryckta” premiärmatch. Jämnt, spännande och mycket underhållande. Delad pott 28-28 kändes helt rätt. Båda lagen imponerade. Sävehof som väntat, Kristianstad lite mer otippat. Detta baserat på senare års prestationer. Men nu verkar Kristianstad äntligen ha löst tränarfrågan - och då spelar det mindre roll att laget inte är riktigt lika stjärnspäckat som tidigare. Jonas Wille heter han, den nye tränaren. Norrman med fint cv, bl a från en sejour i Skövde. Blir intressant att se vad han kan åstadkomma med Kristianstad. Premiären lovade gott. Tydlighet i varje timeout, lugnt och analytiskt, övertygande coaching. Och så en gudagåva på mittsex att luta sig emot: Ludvig Jurmala Åström. Killen är knappt 20, stor som ett hus, stark som en oxe, smidig som en brottare. Påminner mycket om en ung Andreas Nilsson. Åström gjorde tio mål i matchen, ett tag var det han mot Sävehof.
*. *. *
Flyt brukar det kallas, det där som krävs jämte skicklighet för att vinna exempelvis fotbollsallsvenskan. Det är detta MFF saknar i år. Flytet. De små, små marginalerna som gör att man ofta vinner även de jämna matcherna. Och framförallt: slipper de nesliga poängtappen på stopptid. Som idag mot Norrköping. 1-1 i 95e måste känts som en käftsmäll för MFF. Två förlorade poäng istället för tre vunna, jättebra match till ingen nytta. Hur mycket Brorssons skada bidrog till upplösningen kan man också spekulera om, skulle någon hävda att den blev helt avgörande är jag nog beredd att hålla med. Brorsson, så långt en gigant i MFF:s backlinje, tvingades alltså utgå precis innan den frispark (mästerligt lagd av Levi) som ledde till Norrköpings kvitteringsmål. In kom en oprövad junior eftersom truppen var ”tömd”, ingen skugga på honom men markeringen bara försvann. Ungefär som ett allsvenskt guld, uttaget i förskott.
*. *. *
Juventus och Champions league på onsdag. Snabba ryck från det ena till det andra. Kan MFF resa sig? Kanske, men inte utan flyt. Spela roll? Egentligen inte. MFF har ingenting att förlora, i det här fallet är prestationen redan gjord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar