Tog mig till Kroksbäcks IP igår. Toppmöte i fotbollsfemman, Croatia-Lunds SK. Hade hoppats få återse min gamle favorit Behrang Safari. Men nej, ingen Safari i LSK. Dit han ju återvänt efter cirka tjugo år i en helt annan fotbollsvärld. MFF, Basel i ett par omgångar med ett mellanspel i Anderlecht, MFF igen. Och landslaget förstås. Till dess han blev trampad på av en förbundskapten utan omdöme. Då tackade Safari för sig. Inte för att han nånsin varit diva men för att han alltid vägrat ta skit. Att bli utbytt och uthängd som syndabock pga ett olyckligt inkast, jag vill minnas att det var i någon kvalmatch mot Holland; där gick gränsen. Sista året i MFF blev också hårt. Mycket bänk, lite spel. Klart läge för gnäll - men sådant stannade i supporterleden. Safari själv valde värdigheten. Och lämnade sedan MFF med ikonstatus. Fortfarande väldigt saknad av väldigt många, har jag förstått.
*. *. *
Eget skryt luktar illa, sägs det. Så håll för näsan nu: jag var den förste som skrev om Behrang Safari i tidningen. Jag tror det var 2001 på våren. Redaktionstelefonen eller möjligen jobbmobilen ringde, i andra änden fanns dåvarande LSK-bossen Jan Friberg. Upphetsad. Frispråkig. Inte vältalig men välment. ”Faan Eckerström, du som skriver om Lundasport. Jag har en grabb här som nog är det värsta jag sett. 16 år men redan gjuten i A-laget. Kom till Smörlyckan får du själv se. Safari heter han förresten, jag skojar inte”. Ungefär så gick han på, den gode Friberg. Och inte för att jag skrev på order eller beställning, men det här lät ju intressant. Någon vecka senare hade vi reportaget om Behrang Safari som bärande topp på Lundasporten - och något år senare (om ens det) var han MFF-spelare. Jag blev inte förvånad, såg med egna ögon vid ”studiebesöket” på Smörlyckan att Fribergs lovord hade full täckning.
* * *
Det säger rätt mycket om Behrang Safari som person att han idag valt att runda av sitt fotbollsliv i Lunds SK. Trots en glansfull karriär över två decennier blev han aldrig för stor för sin moderklubb. Där allt började tar också allt slut. Hans exempel är, om inte unikt, så ytterst ovanligt. Säg någon annan MFF-ikon som gjort en liknande resa, jag vet på rak arm ingen. Inte återvände väl Krister Kristensson till Kick? Tore Cervin till Lydia? Robban Prytz till Kirseberg? Bröderna Andersson till Bjärred? Men som sagt, igår lyste Safari med sin frånvaro. Vilket han faktiskt gjort från och till under hela säsongen. Det är så hans deal med LSK ser ut: stå till förfogande, spela när inget annat är i vägen. Safari har liksom inte kommit hem för att glänsa eller ”mjölka det sista”. Bara för en begränsad hjälpinsats i det tysta. Betala tillbaka lite grann, om man så vill. Friberg, salig i åminnelse, hade kastat sig över första bästa tipstelefon om han vetat.
* * *
Matchen slutade 1-1. Ett nyttigt resultat för tabellettan Lunds SK men ett mindre nyttigt för tvåan Croatia. Sexpoängsluckan mellan lagen förblev ju intakt, LSK:s förlustnolla likaså. Dock hängde den på en skör tråd; kvitteringsmålet föll sent och lite turligt. Som det ofta gör för bra lag. Varför kunde kanske Safari förklarat om han varit där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar