En dåres försvarstal...

Jag tänker på det här med sportjournalistik. I tidningar. I tv. I bloggvärlden. Alla antaganden. Spekulationer. Personliga profetior. I väntan på fakta. Att det just därför blir som det blir: ofta alldeles galet, någon gång alldeles rätt. Orakel finns inte, bara besserwissers. Kanske av varierande grad men ett är ändå säkert: inte en enda sportjournalist går felfri genom karriären. Allra minst de så kallade experterna. Tack och lov faktiskt; utan förutsägelser och förhandstugg vore sportjournalistiken typ en börsrapport. Siffror före ord, facit före fantasi. Torrt och korrekt. Men föga upphetsande och måttligt roande.

*. *. *

Låter nu detta som en dåres försvarstal? Precis vad det är. Vem tippade att Häcken skulle vinna årets fotbollsallsvenska? Jag. Vem tippade att Kalmar skulle åka ur? Jag. Något att pudla för? Trots allt inte. Lagt tips ligger, totalhaveri ingår i spelet. Härförleden räknade jag bort MFF från guldstriden. Förhastat, medger jag idag utan omsvep. Att skriva om fotboll - eller sport generellt - är inget för den prestigebundne, bortförklaringar skulle bara bli patetiska. Men som sagt, det händer att man pickar ett korn. Kommer inte på något just nu. Vill heller inte skryta i egen sak. Det luktar, har jag hört.

*. *. *

Drabbades av ett nostalgirus i veckan. På banken av alla ställen. Vad låg på stora fylla-i-blankett-bordet om inte ett färskt exemplar av Lyckoslanten? Med klassikerserien Spara & Slösa på sista sidan. Min barndoms speciella tidning, den som ingen unge kom undan. Var helt säker på att den inte fanns längre. Blev nästan piggig vid åsynen, bläddrade med andakt. Lyckoslanten, vid liv 2021. Fascinerande, om än lite ”orättvist”. Varför överlevde inte Rekordmagasinet? Idrottsbladet? Veckotidningen Se? Saknar dem alla, IB särskilt.

*. *. *

Igår var jag på vårdcentralen. För ett covidtest. Att jag har haft sjukdomen och sedan blivit dubbelvaccinerad saknar betydelse. Man kan få covid igen, om ödet bestämt sig för att jävlas. Nu tror jag inte att det är så, lutar mer åt att det är min förkylningsastma som ”löper amok”. Symptomen är delvis likartade, andfåddheten det mest påtagliga. På måndag får jag svar. Man var bättre förr, den saken är klar.