Om en saknad stilist - och brist på stil (M)

Nähä. Inte idag heller. Per T Ohlssons söndagskrönikor i Sydsvenskan verkar vara ett minne blott. Oklart varför och onödigt att behöva spekulera. Av respekt för läsarna - och med bibehållen respekt för Ohlssons personliga integritet - borde Sydsvenskan lätta på dimman. Vi är många som saknar Söndagssydis i ordinarie skick. Utan Ohlssons krönikor blir tidningen alldaglig. Inte dålig men lite fattig, lite avhyvlad på toppen. Har vi nåt att hoppas på, vi som saknar? Kom igen Sydsvenskan, berätta!

*. *. *

Apropå Sydis läste jag gårdagens stort uppslagna reportage om den illa beryktade moderatpolitikern Hanif Bali. Eller möjligen före detta politikern. Partiledningen har ju satt Bali i timeout, vilket i dessa sammanhang brukar vara förordet till gameover. Anklagelsen är allvarlig, om än diffus i detaljerna: otillbörligt uppträdande, eventuellt av sexuell karaktär, mot en ung kvinnlig partimedlem. Saken är polisanmäld, förundersökning inledd. Bali nekar med emfas till brott - och reportaget i Sydis bringar knappast klarhet i skuldfrågan. Det blir mer en partsinlaga, med toner av moralisk indignation. Jag har lite svårt för sånt faktiskt. Och nej, jag är inte moderat själv. Inte Balisupporter. Har bara sett honom som en udda prick i riksdagen, ofta med åsikter som låter snarlika SD:s. I medieperspektivet en solklar tolvtaggare - och därmed lovligt byte när drevet går. Får se hur det slutar, juridik och journalistik är trots allt inte samma sak. Politiskt  spelar utfallet alltså mindre roll; Hanif Bali är körd, allt annat vore sensationellt.

*. *. *

Jäkla otur dom har just nu, Moderaterna. I Malmö fick partiets högste företrädare lämna in, även han med otillbörliga eskapader på sitt samvete. Inga direkta övergrepp men tydligen tafs och tjafs, på det där sättet som gick för sig förr i tiden. Inte längre. Umgängesformerna man-kvinna har reformerats, maktstrukturer ritats om. Utan att genomslaget blivit fulländat ens i de beslutande organen: en bock förblir en bock, om så i politisk kostym. Häromkvällen såg jag förresten Ann Heberlein (M) i tv. Ett slags comeback, tror jag. Programmet, i debattformat, rörde kyrkovalet. Heberlein var sig lik. Arg. Bättre vetande. Förnärmad, sällan sen till tjuvnyp. Utom mot SD förstås. Men nog om moderat otur för idag. Det finns annat som pockar på min uppmärksamhet. Cykeln t ex. Höstsolen. En liten runda i det fria medan man ännu vill, vågar och kan.