Säga vad man vill om Mjällbys dynamiske sportchef Hasse Larsson, mannen ligger inte på latsidan. Inför säsongen värvade han hej vilt, delvis tvungen eftersom flera av fjolårets succéspelare försvann. Utfallet blev sådär. Någon har redan fått packa och sticka, andra sitter på bänken och anses knappt duga för inhopp. Så vad gör Larsson? Värvar nytt så klart. Senast i raden: Amin Sarr, MFF-talangen. På lån. Intressant, absolut. Men given förstärkning? Tveksamt.
*. *. *
För att få ut någonting av Sarr måste Mjällbys tränarduo Järdler/Westerberg våga tänka nytt. Överge 3-6-1-modellen, spetsa anfallslinjen, offra någon i mittfältsöverflödet. Vilket man i och för sig redan gjort. Prestigevärvningen Adu satt på bänken senast, blev inte ens inbytt. Jag skrev det redan när han presenterades: ”Batanero-varning” på Adu. Alltså att han skulle möta precis samma öde som den spelskicklige Sundsvallsspanjoren året innan. Några få matcher från start, successivt utfasad, slutligen såld. Mycket pekar mot att det blir så även för Adu. Jag undrar ibland: vet Larsson vad han värvar? I de matcher jag sett - dvs alla - har ju Adu faktiskt varit sig lik från MFF-åren. Slitstark, nyttig, bra på att göra jobbet. Enkel men rejäl, kugge mer än stjärna. Duger inte det i Mjällby?
*. *. *
På anfallssidan lär Amin Sarr i första hand få konkurrera med Mamudu Moro. Den ”matchen” vinner Sarr alla dar i veckan. Inte för att Moro är en sämre spelare - jag tycker snarare tvärtom - men för att tränarparet konsekvent agerat som om han vore. Moro har nött betydligt mer på bänken än på gräset, aldrig fått chansen över tid. Offer för spelidé och tränarflum: en (1) anfallare, punkt. Det är till den miljön Sarr ansluter. Tufft, ovisst, otroligt långt från MFF. Jag önskar både honom och Mjällby allt gott. Sportchefen önskar jag lite lugn och ro - och en gnutta reflektion. Det är kanske inte spelartruppen som är problemet, utan hur den används?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar