Livet efter arbetslivet är egentligen inte så dumt. Man äger sin tid, gör som man vill. Eller som hustrun vill, beroende på dagsform och kompromissvilja. Mycket glidande, lite ansträngning. Inga tider att passa utom vid läkarbesök. Sådana ingår så att säga i paketet. Man njuter sitt otium och lider sin ålder, tralala. Betalt får man också. Pension kallas det. Studsar in på kontot varje månad, som tack för gamla bedrifter. Eller tack och tack, man har visst själv jobbat ihop till den. Under alla år man var arbetsför, som det heter. Som om man inte var det nu. Sånt tål att fundera kring, även om jag förvisso är bekväm med själva systemet.
*. *. *
Jag är inte typen som måste ha nåt att göra hela tiden. Jag trivs med att bara va’. Lalla omkring i marginalen, försöka vara allmänt hygglig. Rätt mycket sitter jag bänk. Det finns en sådan på gården där jag bor. Som gjord för dagdrönare och annat löst folk. Dessvärre är den kategorin kraftigt underrepresenterad i området. Noga räknat verkar jag vara the one and only. Men det gör inget. Någon måste vara äldsta barnet i församlingen, och jag är ödmjuk inför fördelarna. Som att man ser mycket när man har tid att titta. Hör mycket när man har tid att lyssna. Tänker större när inget stör. Sitta bänk är okej. Fast inte alltid förstås. Då kan man stelna i formerna och bli helt ”å banan”.
*. *. *
Ett favorituttryck bland pensionärer är ”det var bättre förr”. Personligen föredrar jag en mer självkritisk variant: man var bättre förr. Den ligger liksom närmre sanningen. Ja, åtminstone i mitt fall. Man var ung, bara en sån sak. Hade tiden för sig. Spänsten i behåll, vikten under kontroll. Dansant var man också, lätt på foten i de mest delikata sammanhang. En man att räkna med på den fria marknaden, helt enkelt. I någon mån var allt säkert inbillning - men det kvittar: i väldigt många avseenden var man bättre förr. Vilket ”det” skulle ha varit bättre förr? Fotbollen? Politiken? Folkhemmet? Hästen & vagnen? John Botvid på filmduken? Frågor om tycke och smak, medges. Och inte ett ont ord om Botvid, min gamle idol. Men nog kan ”annorlunda” vara ett bättre ord för ”bättre”.
*. *. *
Tack för uppmärksamheten. Nu bänken för ett nattabloss. Leve friheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar