Får jag kackla lite i den politiska hönsgården? Tack. Då börjar jag med Annie Lööf, Centerledaren. Henne gillar jag. Åtminstone till hälften: hon håller soprent åt höger, ger inte SD en lillfingernagel. Rakryggat och konsekvent, till skillnad från diverse krumryggade gamla allianskollegor. Problemet, som jag ser det, är Lööf’s renhållningslinje även mot vänster. Detta att jämställa V med SD. Hur tänker hon där? Vad har dagens svenska vänsterparti att skämmas för? Avlägsna förbrytelser i öststatskommunismens namn? Stalins vedervärdiga härjningar för snart hundra år sedan? Nä, det vill jag inte tro att Annie Lööf menar. Det finns många partier med fläckar i det förflutna, bl a hennes eget.
*. *. *
”Svin-Olle”, någon? Sjöbocenterns omsusade ledare på 1980-talet, mannen som drev igenom en lokal folkomröstning i flyktingfrågan. Efter att först ha kampanjat ursinnigt på temat ”Håll Sjöbo rent”. Vad har det med Stalin att göra, undrar du kanske. Svar: ingenting, absolut ingenting. Men däremot med SD. Sven-Olle Olsson var helt enkelt en föregångare till dagens Sverigedemokrater. Samma tankegods, bara lite olika tillvägagångssätt. Men skulle det vara ett skäl för att trettio år senare isolera Annie Lööf’s Centerparti från politiskt inflytande? Självklart inte. Lika lite bör V diskvalificeras på (andras) gamla synder. Där och då kan aldrig jämställas med här och nu. Att Lööf ogillar V:s sakpolitik förstår jag ju, men det duger knappast som ursäkt för total utfrysning. Den dan hon kommer på bättre tankar ska jag högakta henne fullt ut.
* * *
Hellre en rödgrön röra än en blåbrun sörja.
*. *. *
SD är inget avskyvärt parti. Det avskyvärda partiet är S. Fråga M och KD. Eller L för den delen.
*. *. *
Relevant fråga: är Liberalernas ledare liberal? Överflödigt svar: inte särskilt. Nästan inte alls. Riktiga liberaler gullar inte med antiliberala krafter. Priset verkar bli högt men välförtjänt: L stämplar ut på 2,5 % i en färsk opinionsundersökning, långt under riksdagsspärren. Som man sår får man skörda.
*. *. *
Nej, jag störs inte av att det finns för många utlänningar i Sverige. Jag störs av att det finns för många Sverigedemokrater.
*. *. *
Är kvinnliga politiker mer grälsjuka än manliga? Ful fråga, jag vet. Råkade bara höra KD-ledaren från riksdagens talarstol. Elakheter staplade på skrivna rader, usch.Noterade även hur Vänsterledaren var den som iscensatte misstroendeomröstningen mot Stefan Löfven häromsistens. Liberalledaren har jag redan nämnt. Ingen fredsduva precis. MP:s nya språkrör verkar vara ett stolpskott i opinionen, lite dryg och lite för duktig för sitt eget bästa. Och på detta Centerns kompromisslösa förgrundsgestalt. Idel kvinnor. Idel bråkstakar, om än olika mycket och från skilda utgångspunkter. En slump naturligtvis. Könet alltså. Vill jag helst tro. Det finns säkert manliga bråkstakar också. Dock inte statsministern. Jämfört med damerna framstår Stefan Löfven som en ytterst timid person. Jämfört med Ebba Busch framstår han rent utav som en genomsympatisk liten prick, nästan för snäll för sitt ämbete.
*. *. *
Därmed slutkacklat. För den här gången. Kuckilikuuu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar