Sverige-Spanien 0-0. Anders Andersson, en av alla dessa fotbollsexperter i tv, har ett favorituttryck: ”ligga rätt i positionerna”. Det kan låta kryptiskt men är egentligen bara en uppdaterad version av forna tiders ”lägga sig på försvar”. Inse att man är underlägsen, agera efter resurserna. Kriga, grisa, löpa, lida; va’faan som helst utom att spela fotboll i klassisk mening. På så vis blev Sveriges EM-premiär fullt ut lyckad. En pinne mot Spanien, dessutom i Spanien. Starkt absolut, oavsett tillvägagångssätt. Men kom inte till mig och snacka om taktisk fullträff - det vore att förminska sanningen om matchbilden. Framförallt vore det att förminska Robin Olsen.
*. *. *
Sverige låg trots allt inte oavbrutet rätt i positionerna. Några gånger låg vi alldeles fel. Eller vi och vi, aldrig Robin Olsen. Han låg rätt precis hela tiden. Som ett streck i luften, som en panter på marken. Den svenske målvakten måste ha gjort det där som brukar kallas ”sitt livs match”. Väldigt upplyftande att se. Dessutom, vill jag påstå, helt avgörande för eftermälet i stort. Ponera att Olsen släppt en enda boll förbi sig, att Spanien vunnit 1-0. Då hade det tämligen säkert blivit gråt och tandagnisslan över den svenska insatsen. Bristen på eget spel, oförmågan att göra nåt konstruktivt med bollen.
*. *. *
Men visst. Även för ett underlägset lag dyker ströchanser upp, det ligger i fotbollens natur. Sverige fick två. Båda tack vare Alexander Isaks individuella skicklighet. Att Janne Andersson bytte ut honom med halvtimmen kvar kunde tyckas märkligt - men då glömmer man Sveriges ”ärende” i matchen. Målet och meningen var inte att vinna. Målet och meningen var att inte förlora. Fegt? I alla fall inte modigt. Trist? I alla fall inte underhållande. Riktig fotboll tar vi en annan gång. Förhoppningsvis mot Slovakien härnäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar