Först ett resultat. Sen ett kort konstaterande av resultatet som just nämnts. Och slutligen resultatet från föregående möte mellan berörda lag. Fyra, fem rader, samma match efter match efter match. Så ser den ut, Sydsvenskans nya bevakning av småklubbsfotbollen. Noll närvarokänsla, noll journalistik. Bara ren och skär idioti. Total mörkläggning vore bättre. Sydis bör se upp: den som förolämpar läsarna har snart inga läsare kvar.
*. *. *
Idag har jag varit på Bäckagårdens idrottsplats, hemvist för Kvarnby IK. Knattefotboll stod på agendan. Små planer, många matcher parallellt. Flickor som pojkar, mest pojkar förstås. Som skådespel betraktat ganska fascinerande. Barnen pendlar så att säga i engagemang. Kämpar livet ur sig ena sekunden, drömmer sig bort nästa. Tappar fokus, blandar och ger. Som 7-8-åringar gör - och måste få göra. De vuxna som tittar på pendlar mindre. Föräldrar, yngre eller äldre syskon, andra nära och kära; alla är påslagna från start till mål, alla vill sina lag och kanske allra helst sina egna telningar väl.
*. *. *
Bäst - om man ska göra en värdering av engagemanget - är nog ledarna. Uppdraget kan inte vara lätt. Varje liten knatte är unik, alla ska behandlas därefter. Samtidigt med budskapet om att laget alltid är större än jaget. Knepigt för en åttaåring att ta in. Knepigt nog även för vuxna. Men ledarna som jag såg idag verkade helt överens om rättesnöret. Speltid åt alla, jämnt fördelad efter klockan. Inga bannor, idel uppmuntran. Ingen toppning för att jaga de resultat som ändå inte räknas i modern knattefotboll. Allt sammantaget spred en doft av kärlek snarare än tävlingshets över Bäckagårdens IP denna blågula nationaldag. Upplyftande att få vara med på ett hörn. Ta del, minnas hur det var förr (sämre!).
*. *. *
Kvarnby IK förresten. Stans äldsta fotbollsklubb, näst efter oslagbara IFK Malmö. K I K grundades 1906. Bara det väcker djup respekt, 100-plussare är liksom ingen dussinvara i småklubbsvärlden. Till den måste Kvarnby IK räknas, trots en närmast osannolik ”utflykt” genom seriesystemet ganska nyligen. Division 2 som högst, innan det vände tillbaka mot normala nivåer. Men då talar vi A-lag och någon enstaka årgång som förgyller historien. Grunden är viktigare. Barnen, ungdomarna, den ständiga återväxten. Och den sociala dimensionen, inte minst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar