Årstider är ett vackert ord. Jag är tacksam att Sverige erbjuder fyra, med sinsemellan markanta skillnader. Så väl ordnat är det inte överallt i världen. Just nu kan vi njuta av den bästa. Våren. Eller åtminstone ett halvt löfte om den; fortfarande kan det komma en eftersläng av vinter, luriga mars har inte ens börjat. Men idag. Helt underbart ute. Tro mig, jag har verkligen försökt utnyttja varenda lucka i sporttäcket. Det har ju varit fotboll på tv. Och handboll. Först Mjällby mot Landskrona i cupen, sen HK Malmö mot Sävehof i ett toppmöte i ligan. Match på match under de finaste soltimmarna. Luftfickor emellan, tack och lov.
*. *. *
För Mjällby gick det alldeles utmärkt. Seger med 3-0, övertygande spel. Och detta med i huvudsak ”resterna” av fjolårstruppen. Av alla nya fanns endast holländske backen Klinkenberg med i startelvan. Några till byttes in i andra halvlek, bl a prestigevärvningen Kofi Adu. Som faktiskt såg pigg och hemtam ut direkt. Frågan är bara vem han ska slå ut för att bli ordinarie. Löfquist? Knappast. Jesper Gustavsson? Adam Pettersson? Grabbar från bygden, kulturbärare, arbetshästar som jobbat sig till startplatser den långa vägen. Svårpetade, helt klart. Faktum är att Mjällby verkar ha ett överflöd av mittfältare. I sinom tid tillkommer ju även Andreas Blomqvist, just nu skadad. Och min personliga favorit Viktor Gustafson har jag inte ens nämnt. Lyxproblem? Kanske. Upp till tränarduon Järdler/Westerberg att hantera det.
*. *. *
För HK Malmö gick det inte alls bra. 24-30 i baken, klart och odiskutabelt. Unga talangspäckade Sävehof var påkopplat från start, HK hängde inte med. Och tappade serieledningen på kuppen. Men visst är läget raffinerat nu när bara två omgångar återstår. Sävehof, Malmö, Ystads IF; alla har 38 poäng, Sävehof etta på målskillnad. Härnäst möts f ö YIF och Sävehof. Vilket kan gynna - Malmö. Förutsatt alltså att YIF vinner - och att HKM i sin tur knäcker Kristianstad på bortaplan. Avstår tips, allt känns möjligt. Men HKM måste förstås upp i nivå, dagens insats var betänklig. Visst, laget har berövats båda sina målvakter pga den nya handbollssjukan hjärnskakning men det var inte där det brast: nödlösningen Jakobsson gjorde en hygglig match. Värre med niometersspelet. Statiskt. Lättläst. Skyttesvagt. Magnus Persson saknades, om det gjorde skillnad kan jag inte bedöma. Ljusglimten var Jildenbäck. Hundraprocentig i avsluten, sex mål totalt. En häpnadsväckande comeback, mannen hade ju lagt av.
*. *. *
Nu en nypa kvällsluft. I väntan på Mello, tralala. Tack för ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar