All makt utgår från folket. Jodå. Så som i regeringsformen, så ock i melodifestivalen. Resultatet såg vi igår kväll: till final från deltävling 1 gick en fyllesång med Arvingarna och ett intetsägande skitnummer med Danny. Folkets röst, rätt vinnare. Eller? Kanske det. För mig personligen kunde det kvitta, samtliga sju bidrag skar i öronen. Mer eller mindre, ofta mer. Tävlingen är liksom hopplös: alla riktiga melodier är redan skrivna, de sista nån gång på 1980-talet. Okej, enstaka undantag därefter. Men inte för inte har det idag blivit inne med covers, dvs nya versioner av gamla låtar. Vilket förstås inte är tillåtet i just Mello. Tråkigt nog, vid närmare eftertanke.
*. *. *
Uppfräschade tolkningar av t ex Banne mej, Sol & Vår, Stad i Ljus eller Diggyloo hade knappast suttit fel i en hörsnäcka modell Mello 2021. Till och med klassiska kalkoner som Rull i Rull i Kastrull och Dina Bröst Mina Svalor - eller va’faan de nu hette - kunde fått passera, åtminstone som gränsfall. För att inte tala om Främling. I strupen då på något av alla dessa Idolkids som konsekvent dyker upp i dagens Mello. Fast helst en kille. Tjejer ligger nämligen risigt till hos folket. De tre som deltog igår röstades ut skoningslöst. Ett gäng skränande hårdrocksfarbröder och en mjuksjungande Lundakille vars namn jag glömt stod i vägen för Andra Chansen.
*. *. *
I Mello är det f ö en sanning med modifikation att all makt utgår från folket. Vad gäller själva röstandet, ja. Men vad gäller allt annat - Christer Björkman, tävlingsgeneralen. Om jag förstått det hela rätt väljer han fritt: artister, låtar, startordning, mellanakter, programledare. Ett privilegium som möjligen saknar motstycke i svensk tv-historia. Frestande att kritisera - men svårt. Framgång mäts i tittarsiffror och under Björkmans ledning har Mello tydligen vuxit ut till en gigant relativt andra program. Nu slutar han dock, årets tävling blir den mångårige generalens avsked. Och då har han utsett sig själv till programledare. Halv, i alla fall. Diverse kändisar bistår. Utvalda av...ja, vågar man gissa Björkman?
* * *
Hursomhelst. Igår var det Lena Philipsson som assisterade den allsmäktige. Hon var bra. Bättre än allt och alla. Synd att hon inte hade en låt att tävla med. Eller också tur: ”Lena” går ju inte hem i stugorna, folket vill hellre ha en ”Lennart”. Själv funderar jag på om inte min käre svärson har haft rätt under alla år han stönat ”lägg ner möget”. Å andra sidan: vad skulle en åldrad gnällspik reta sig på om inte Mello fanns? Nästa lördag sitter man där igen, är jag rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar