onsdag 17 februari 2021

En våg i taget

Ministrarna Hallengren och Lind var på tv i morse. Igen. Paret återkommer med en regelbundenhet som möjligen överträffas av Anders Tegnell, ingen annan. Ärendet den här gången var det gamla vanliga. Pandemin. Nya besked kring den tillfälliga lag som gäller i frågan. Någon hoppades kanske på lättnader, siste optimisten är ju inte född. Men nej. Hallengren och Lind flaggade för ytterligare åtstramningar. Ja, eventuellt rena lockdown’s. Av större träffpunkter då, typ gallerior. Smittan tenderar att öka, förklarade Hallengren i ett slags halvsanning. På vissa håll i landet tenderar den faktiskt att minska. Det hörde jag själv en läkare säga minuterna innan i samma tv-kanal. Men öka eller minska verkar inte längre spela roll, över alltihop lyser ju hotet om en tredje våg. Följd av en fjärde. Följd av en femte...

*. *. *

Nej, jag tror verkligen inte att Lind och Hallengren vill förpesta livet för vanligt folk. Att de vill knäcka förenings-Sverige. Mörklägga kultur-Sverige för gott. Rasera ett samhällsbygge som åtminstone Hallengrens parti sällan varit sent att ta åt sig äran av. Självklart inte, rimligen tvärtom. Ministrarna vill oss i någon mening väl, allt annat vore ju väldigt egendomligt. Men kanske har de otur i konsekvensanalysen, Lind och Hallengren. Vad händer med människor som piskas till skräck på obestämd tid? Vad gör isolering och distansering med folkhälsan? Vad betyder publikförbudet för idrottsföreningarna? På kort sikt kanske ingenting, det kan jag vara den förste att medge. Men herregud: här pratar vi ett år, snart nog två. Skulle det bara passera som lite harmlös vintersnuva? Är det okej om jag tvivlar? Tack. Då gör jag det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar