I krig och pandemi offras liv och leverne

Det riskfria samhället. Det eviga livet. Ett Utopia. Är det vad regeringen, alias Folkhälsomyndigheten, vill åstadkomma? Dagens besked om skärpta restriktioner kan inte gärna tolkas på annat sätt. Barn får inte längre idrotta. Du och jag får inte gå på snabbköpet tillsammans, bara var för sig. Alla krogar måste bomma igen 20.30. Kulturutbudet förblir bottenfryst. Allsvenska fotbollsklubbar som drömt om lättnader i publikförbudet kan fortsätta drömma för oöverskådlig tid. Arbetslösheten skenar hand i hand med depressionen, företagsamheten blöder bort. Människor SKA vara rädda. Helst gå i långa bågar om varandra. Inte komma nära. Inte röra, gud förbjude. Möjligen får man nudda vid personer i sitt eget hushåll men säker är jag inte, riktlinjerna därvidlag är något diffusa. Och på allt detta ansiktsmask, av somliga felaktigt kallat munskydd. Förr var sådant förbehållet rånare, nu går rekorderligt folk omkring och döljer sig utan att få luft. Ja, inte alla men allt fler. Makten pekar, människorna lyder och lider. I krig och pandemi offras både liv och leverne. Jodå, även jag kan bli skräckslagen. Över konsekvenserna.