Alltså. Jag fattar ju arbetsvillkoren i den moderna fotbollen. Att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att behålla ett succélag ograverat från en säsong till en annan. Marknaden styr. Pengarna talar. Spelare kommer och går, klubbkänsla å sånt är bara förlegat tjafs. Men med det sagt är jag seriöst orolig för Mjällby AIF, fjolårets sensationella femma i allsvenskan. Spelarna som bar det laget är nu borta, nästan mangrant. Jesper Löfgren och Viktor Agardius i backlinjen, Besard Sabovic på mitten, Moses Ogbu i anfallet; alla har tackat för sig. Liksom David Batanero, förvisso mest bänkad men bevisligen en klasspelare även han.
*. *. *
Som om inte detta var nog har Mjällby dessutom bytt tränare. Lantz fick gå trots resultat högt över alla rimliga mål, hans assistent Järdler har fått ta över. En fortfarande helt obegriplig ”operation”. Och så alla dessa värvningar av nya spelare. Flera bara de senaste dagarna. Det luktar desperation mer än eftertanke. Jag förstår att Mjällby helt enkelt måste, kvintetten som ”gjorde” laget allsvenskt har ju försvunnit. Frågan är hur nyrekryteringarna gått till, på håll kan de kännas lite hasardartade. En forward från spanska andraligan, förmodligen tänkt att ersätta Ogbu. En back med ett holländskt klingande namn, oklar bakgrund. Någon från Balkan, allround. Har Mjällby sett dem spela? Eller köper man i blindo? På rekommendation av angelägna agenter? Inte vet jag, men misstanken gnager.
*. *. *
Nå. Ett par ”kändisar” har också inhandlats. Den ene en förlorad son: Andreas Blomqvist. Närmast från flera år i Norrköping, dock sällan med ordinarie matchtröja. Upprepade skador har sabbat den karriär som i yngre dagar såg väldigt lovande ut. Frisk och fräsch kan Blomqvist bli en tillgång, men än har han inte synts till. Den kanske namnkunnigaste värvningen presenterades idag: Enoch Kofi Adu. Känd från MFF. Bra när han var där, sedan mindre bra i AIK där han i fjol var bänkad till och från. I grunden en skicklig defensiv mittfältare men möjligen ”over the hills”. En ”Batanerovarning” är nog på sin plats i det fallet. Mjällbys inköpslista upphör inte med de nämnda, bland övriga återfinns t ex en talangfull målvakt från AIK:s utlåningsled.
*. *. *
Sammantaget har jag svårt att se att Mjällby går plus i karusellen. De nya har anlänt sent, missat betydande delar av den viktiga försäsongsträningen. Bredden är kanske säkrad, men spetsen i högsta grad osäkrad. Därtill kemin, harmonin, moralen; inget sådant kommer av sig självt. Allt tar tid, endast spelare kan köpas över en natt. Christian Järdler - och Alf Westerberg, assisterande - står inför en utmaning som såhär på förhand ter sig smått skrämmande. Träningsmatcherna (utan alla de nya) lovar heller inte gott. 0-0 mot Landskrona, 0-2 mot Värnamo, uddamålsseger mot Österlen. Två superettanlag, ett från nivå 3 i seriesystemet. Och på fredag kommer Mjällby till Malmö för att matcha MFF. Brrr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar