Zlatan blandar och ger

Zlatan har varit ute och vevat. Den här gången mot Janne Andersson, förbundskaptenen. Zlatan antyder att Andersson är rasist, att spelare med utländsk bakgrund väljs bort i landslagsuttagningarna. Sant eller falskt? Endast Andersson - och hans assistent Wettergren - vet. Men inte mycket tyder på att Zlatan har substans i påsen, så att säga. I den trupp som just nu förbereder sig för EM-kval finns åtminstone en handfull spelare med rötter i annat land än Sverige. Det kunde varit fler, det kunde varit färre, sånt kan alltid diskuteras. Men som bevis för Zlatan's tes kunde underlaget inte varit bräckligare. Trots att Jimmy Durmaz - det eviga alibit - äntligen droppats. Vilket knyter an till Zlatan's andra påhopp i vevandet. Det om Anderssons landslag som en "sekt". Välkommen i klubben, Zlatan. Jag har ju själv varit inne på liknande tankegods. Och så länge John Guidetti tas ut i trupp efter trupp ser jag ingen anledning att byta fot i den frågan. Berg är ett annat exempel. Gustav Svensson ett tredje. Granqvist ett fjärde. Och så de tre målvakterna: samma samling efter samling år efter år, alldeles oavsett speltid i respektive klubblag. Anderssons lite märkliga poäng här verkar vara att en bänk i utlandet främjar formen mer än kontinuerligt spel i allsvenskan. Sen fattar jag ju att det är svårt att skiljas från vänner, respekt för det. Frågan är bara om en förbundskapten i fotboll ska knyta den sortens band till sina spelare. Tillåt mig tvivla. Men vid närmare eftertanke: var det inte just detta Anderssons företrädare Erik Hamrén också gjorde? Till Zlatan Ibrahimovic närmre bestämt.