Världens bästa Daniel Ståhl

Han ser ut lite som den svenska pilsnerfilmens gudfader Thor Modén - och är minst lika rolig. Han ser däremot inte ut så som moster Greta och andra hedervärda outsiders föreställer sig en elitidrottsman: trivselkilona är för många, midjemåttet för provocerande. Jag talar om världens bäste diskuskastare Daniel Ståhl - och om det finaste med friidrotten. Mångfalden. Av nationer. Av tävlingsgrenar. Av utövare. Av utseenden. Somliga väger mer än de borde, andra betydligt mindre. Det finns något för alla. Kula, diskus eller slägga för de stora, varierande löpdistanser för de små, höjdhopp för de långa och smala. Med mera, med mera. Men mitt i härligheten finns blott en Daniel Ståhl. Igår tog han alltså sitt hett eftertraktade VM-guld och blev än en gång "du" med hela svenska folket. Ståhl är en mästare på att tala rätt in i tv-kamerorna. Till polarna i Stockholmsområdet, till "norrlänningar och skåningar och alla andra som stöttat". Charmfaktorn knäcker, man känner sig nästan personligt träffad av karl'n. Jag vet heller ingen bättre förlorare än Daniel Ståhl. Vid ett par tidigare mästerskap har han haft centimeterotur, missat guldet på hårresande marginaler. Men hållit exakt samma "tv-tal", utstrålat exakt samma glädje. I alla bemärkelser en stor idrottsman. Tack också för att det är SVT som sänder friidrotts-VM. Man slipper reklamavbrotten och de knastertorra sifferrabblarna Edlund/Juhlin - man får det oslagbara kommentatorsparet Hård/Bergqvist och all dramatik utan fördröjning.