Tankar kring guld - och allsvenskans "Balkan"

Guldjubel och guldtvivel i Malmö. FC Rosengård gjorde sitt, vann damfotbollens allsvenska. Jag förstår glädjen, respekterar prestationen. Och låter andra imponeras; allt annat än guld hade ju varit märkligt med tanke på att FCR:s framgångsformel är att helt enkelt köpa vad saken kräver, om så från konkurrenter i samma serie. Lite som MFF - fast med en väsentlig skillnad. På herrsidan är de s k köpelagen betydligt fler och konkurrensen därmed avsevärt tuffare. Det är ju inte så att guldaspiranterna Hammarby, Djurgården, AIK och MFF (alla på 59 poäng i skrivande stund!) har egen talangproduktion som gemensam nämnare. Tvärtom faktiskt. Ta Hammarby. Brukar benämnas Bajen, men skulle lika gärna kunna kallas Balkan. Sex av lagets spelare har rötter därifrån: Blazevic, Bojanic, Rodic, Djurdjic, Kacaniklic, Tankovic. En anmärkningsvärd "överrepresentation". Vad den betyder kan utläsas av statistiken (tror i alla fall jag). Hammarby har 69-36 i målskillnad på 28 matcher. MFF har 49-16, Djurgården 47-17, AIK 45-21. Slump? Knappast. Balkansk fotbollskultur är bara "sån". Offensiv. Kreativ. Positiv. Snabb. Teknisk. Riskabel i alla riktningar. Mumma för den som går på fotboll för att se mål. För mig får "Balkan" gärna vinna allsvenskan, jag gillar stilen. Tror dock att Djurgården tar det. MFF? Tvivlar. 0-2 mot Hammarby igår var nog förödande. I värsta fall kan det bli en 08-trippel i topp med MFF först på en fjärdeplats. Huga.