Mannen, myten och statyn

Nu har jag sett den. Zlatanstatyn. Hade föreställt mig att den var ännu större. Ännu pråligare. Mindre diskret, ännu mer "Zlatansk". Men visst pryder konstverket sin plats, där det reser sig mot skyn mellan gamla och nya stadion. Eller? Nä, alla tycker nog inte det. Zlatan är snarare ett utmärkt exempel på svårigheten att bli profet i sin egen hemstad. Älskad, ja. Men också avskydd. Beundrad, absolut. Som fotbollsspelare. Men också bespottad. Som människa. Förstorad av de "små" (läs yngre), förminskad av de "stora" (läs äldre). Zlatan väcker alla sorts känslor, det är det som gör honom till Zlatan. Och Malmöbon till Malmöbo, så att säga. Du får gärna vara stöddig. Men inte hur jävla kaxig som helst. Du får gärna heta Zlatan Ibrahimovic. Men ännu hellre Bosse Larsson. Om du ska stå staty alltså. Jodå, sådana röster är inte svåra att urskilja i Malmöbruset: fel man står staty, Larsson hade förtjänat det bättre. Respekt för själva åsikten - även om den bygger på ett (medvetet?) missförstånd. Statyn är ju inte tänkt att visa vem som gjort mest för MFF - i så fall borde den f ö föreställt Krister Kristensson som är tidernas MFF:are räknat i antal matcher. Statyn är mycket större än så. Nämligen ett monument över Malmösonen som erövrade världen och blev Sveriges lyskraftigaste fotbollsstjärna genom alla tider. Kanhända det retar en del men i så fall är det deras eget fel.