Oberoende handbollsfunderingar

Dagen efter för Ystads IF. Utslaget i kvartsfinalen mot Alingsås, ingen skam, inget fiasko. Men kanske saker och ting att begrunda. Alla tränarbyten på senare år, inte minst. Storm, Engblom, Seifert, Hallbäck...olika namn, samma resultat. Ett instabilt YIF som blandar och ger - och aldrig når ända fram. Spelarrekryteringarna. Kim Andersson, Forsell Schefvert, Borgstedt, lite danskt, mycket Aranäs...på viss bekostnad av den egna talangproduktionen. Sportslig succé och allt hade varit förlåtet, typ Kristianstads exempel. Så är det alltså inte, YIF stampar där man står. Frågan nu är väl om Jerry Hallbäck får förlängt förtroende som tränare. Eller om han, krasst uttryckt, är lämplig. Med två söner i laget utmanar han liksom den oskrivna regeln om oberoende. Att båda råkar vara duktiga och därmed ges mycket speltid av far sin gör knappast problemet mindre - på bänken och på läktaren finns alltid någon eller några som känner sig provocerade. Punkt för funderingarna kring Ystads IF. För egen del nöjer jag mig med att bli provocerad av Tomas Axnér's dubbelspel. Tränare för Lugi som är i semifinal, expertkommentator i tv när tänkbara motståndare gör upp i en femte och avgörande match. Det säger sig självt att han måste vara lite fin i kanten och återhållsam i analysen, för att inte stöta sig med "familjen". Inget ont om Axnér, jag tillhör hans beundrare. Men svagt av tv-kanalen ifråga. En expertkommentator bör vara oberoende, inte insyltad.