lördag 14 april 2018

Ingen Batanero i MFF

MFF och TFF i tv - samtidigt. Svårt val. Men bestämde mig för MFF, av nyfikenhet på Gif Sundsvall. Spanska Sundsvall, nedflyttningstippat av många s k förståsigpåare. Dit hör inte jag. Giffarna har alltid haft min sympati, tror det började med en samlarbild på Gammel-Foppa under Alfaepoken för sisådär 100 år sen. Gammel-Foppa var alltså Forsberg senior, Lennart vid förnamn om jag minns rätt. Center, en av de mer omsusade då när det begav sig. Sedermera pappa till Leif som också blev fotbollsstjärna - och som i sin tur blev pappa till Emil, dagens bundesligaproffs och landslagsprofil. Detta om Forsbergdynastin. Numera ser vi ett spanskt Gif Sundsvall, flera av spelarna har rekryterats därifrån. Varför vete fopparna - goda kontakter, kanske. I kombination med goda erfarenheter. David Batanero kom ju redan i fjol och den mannen är i mina ögon allsvenskans spelskickligaste mittfältare. Det pratas mycket om "passningsfot" i den moderna fotbollen, Batanero's måste vara en av de bättre. I MFF finns ingen av den kalibern - men förvisso en del annat som är bra. 2-2 blev det igår i en helt jämn match. De fyra målen föll inom loppet av tio minuter sent i andra halvlek. Det första och sista för Sundsvall, däremellan två snabba för MFF. Ett sjysst resultat, nästan så man kan tala om rättvisa. Och i Trelleborg var det som på Elinegård, såg jag i eftersändningen. Vansinnesvindar. Omöjligt att spela ordnad fotboll. Frågan är om man borde gjort det. Man ställer ju in vid spöregn å blixt å dunder. Storm är okej, tydligen. TFF förlorade äventyret med 1-2. Synd. Oavgjort hade passat bättre i rådande omständigheter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar