Högtidsstund med Arsenal

Härligt och delvis förfärligt att se Arsenal igår kväll. Bakom 4-1-segern mot CSKA Moskva i Europa league låg en spelmässig briljans som är ganska sällsynt i dagens fotboll - men också en ineffektivitet som fortsatt skiljer Arsenal från de allra bästa lagen. Fyra mål kunde/borde varit sju eller åtta, så många och så öppna var målchanserna. Visst, målvakten hör till laget och ryske Akinfeev gjorde några enastående räddningar när inte Arsenal hade "vänligheten" att skjuta över eller utanför eller inte alls. Och varför klaga? 4-1 är förstås mer än okej i en EL-kvartsfinal, returen i Moskva bör vara ren formalia. Jag skriver "bör". Det är trots allt Arsenal som är part i målet. Mitt olycksbarn. Svajigt, oberäkneligt. Bländande elegant i de ljusa stunderna, kollapsbenäget i de mörka. Försvarsspelet lämnade mycket i övrigt att önska även igår, CSKA hade sina chanser. Wernbloom, det gamla råskinnet, agerade f ö forward i Moskvalaget. Riktigt bra faktiskt. Synd att han tackat nej till landslagsspel, han hade med lätthet platsat. Knappast i Arsenal, däremot. Wernbloom har liksom fel klädkod: blåställ istället för smoking.