Kvalfyllt i handbollstemplet

Besökte ett luggslitet gammalt handbollstempel idag. Söderkulla sporthall, nämligen. Hemvist för Dalhem sedan urminnes tider. Den idoga Malmöklubben som från och till fått fram hyggliga årgångar, utan att nånsin få riktigt fäste i det yppersta elitskiktet. Tur det, höll jag på att säga. Hallen håller inte måttet. För liten, för trång, för publikovänlig. I all sin mysighet. Idag var vi säkert ett par hundra på plats, fler behövs inte för en förtätad atmosfär i "templet". Lockbetet var kvalhandboll. Dalhems damer mot Önnerediterna (kunde ingen komma på ett bättre namn på Önnereds farmarlag?). Division 1-avancemang i potten och skarpt läge för Dalhem; Önnerediterna vann första mötet i Göteborg med fyra bollar. Det lät överkomligt - men blev omöjligt. Bortalaget hade större spelare, mer fysik, bättre målvakter. Och vann till slut med fyra idag också, 26-22. Kul ändå att se Dalhem. Eller HK Malmö/Dalhem, för att vara korrekt. Söderkullas stolthet är ju en del av stans elitklubb numera, spelar följdriktigt i svartröd mundering. Laget såg genomgående väldigt ungt ut, aningen lättviktigt i förhållande till motståndet. Men mycket talang, helt klart. Duktiga tjejer på kanterna, en begåvad playmaker i Rebecka Cica som nog kan nå höjderna om hon vill. Lika "lovande" är inte lagets tränare: Birthe Hansson/Lisa Jönsson. Där snackar vi rutin och kompetens i överflöd. Får de hålla på ett tag till med töserna kan HK Malmö/Dalhem i sinom tid kanske bli en attraktion utanför Söderkullas snäva gränser.