Fira men's tid är, HIF Karlskrona

Förmodar att det är glädje och lättnad i min födelsestad ikväll. HIF Karlskrona höll sig kvar i handbollsligan, vann femte och avgörande kvalmatchen mot Varberg med 35-29. Låter behändigt men siffrorna bedrar: tio minuter från slutet var ställningen 26-25 sedan HIF kollapsat i ledning 19-11. En timeout av tränare Seifert räddade situationen, oklart hur och skit samma. Huvudsaken var att lagets supporters, de beundransvärda Lejonen, fick sin frälsning. Som de stöttat, som de rest till bortamatcher, som de ställt upp genom hela säsongen. För deras skull är jag glad, för klubbens skull är jag trots allt bekymrad. Årets lag tog ynka elva poäng i seriespelet och nu försvinner bärande spelare som Jakob Nygren och Hampus Olsson. Kanske flera med dem, antingen av åldersskäl eller allmän vantrivsel. Ganska få har naturlig koppling till just Karlskrona, ganska många är nog trötta på det eviga lindansandet. Detta var tredje gången av tre möjliga som HIF Karlskrona tvingades kvala sig kvar i ligan. Sånt sliter. Och inget tyder på något nära förestående trendbrott, tvärtom. Ett nyförvärv har presenterats inför nästa säsong: en ung grabb med division 2-meriter från Växjö. Tränarfrågan är heller inte löst, såvitt jag vet. Så fira och svira ikväll, HIF Karlskrona. I morgon är det dags att kavla upp ärmarna och möta framtiden...