måndag 2 mars 2009

Tankar kring en "stoppad" match

Sverige mot Israel i tennis stundande veckoslut. Hur många bryr sig? Det får vi tyvärr inte veta. Matchen skall som bekant spelas utan betalande publik. Så har den politiska majoriteten i Malmö bestämt, så har Israelhatets vänner på vänsterflanken redan vunnit en framgång. Vad den nu kan vara värd.
Fred i Mellanöstern? Försoning Israel-Palestina?
Nja, så ädla syften har förstås inte människorna i Stoppa Matchen-klubben. Så naiva är de knappast.
Vad det handlar om är att brännmärka staten Israel. Och liksom i förbigående även USA, som ju stöder Israel. Två hatobjekt i en smäll, inte illa.

Först som sist: det israeliska övervåldet på Gaza är grymt, vidrigt, i mina ögon oförsvarligt. Av en demokrati förväntar man sig något annat än militära maktdemonstrationer, något mer civiliserat än brutal krigföring.
Å andra sidan inser jag att det är förbannat lätt att tycka så - när man inte själv lever sitt liv med raketbomber vinande runt öronen.
Plattityden om att det aldrig är ”ens fel när två träter” låter kanske lite bisarr i sammanhanget…”träta” är verkligen inte rätt ord på världens till synes mest hopplösa konflikt. Men oskyldiga barn finns på BÅDA sidor, skyldiga vuxna likaså. Jude eller arab, ingen skillnad. När ingen vill fred och försoning, då blir det heller ingen fred och försoning. Lätt att begripa, svårt att förstå.
Annars delar jag faktiskt Stoppa Matchen-klubbens åsikt om att idrott och politik hänger ihop. Fast tvärtom, så att säga. Påverkan genom utbyte – inte genom utfrysning.

Sen kan man fundera över hur många som egentligen snuvas på matchen i Baltiska hallen. ”Proffspubliken” kommer ju att slussas in, om jag uppfattat det hela rätt. Ledare och spelare i lokala klubbar, förbundsfolk, sponsorer, journalister. Totalt kanske femhundra personer.
Hur många fler hade varit villiga att betala svindyra biljetter för att se ett Sverige som bottenskrapat för att få ihop komplett lag, mot ett Israel som i tennissammanhang inte är mycket mer än en blåbärsnation?
Inte många, tror jag.
Men det är en helt annan fråga.

S E

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar