Uppringd och upprymd

Så glad jag blev idag.
En gammal arbetskamrat på tidningen ringde, frågade om läget och så. Sen ville han snacka handboll förstås, vårt gemensamma favoritämne.
Det hade jag inte väntat mig. Samtalet alltså.
Det är ändå nio månader sen jag slutade jobba. Nio långa månader – och med en klar insikt från dag 1. Man blir snart ersatt, snabbt glömd. Nya krafter tar vid, nya kontakter utvecklas. Dynamiken fortlever utan dig. Det är så det är, arbetslivet skiljer sig på det sättet inte nämnvärt från livet i övrigt. Du ”finns” så länge du är med, sällan eller aldrig längre.
Låter jag småbitter nu? Förlåt i så fall, det var inte alls avsikten. Jag är faktiskt en glad föredetting, just idag nästan lite upprymd.
Tack kompis för samtalet, det värmde.

S E